Skribenten funderar på vad läsarna tycker media ska prioritera.
Nej, nu i allt tjo och tjim i december vill jag ändå bli lite allvarlig. När jag tänker på året minns jag att jag under våren lade jag en hel del tid på att försöka ta reda på hur mycket EU-pengar som kommer Västerbottningarna till godo. Jag tog också reda på hur pengarna fördelades via olika fonder och vem som fick dem när de fördelats. Det tog flera veckor att få tag i informationen, som inte var sammanställd på något sätt.
Men det kändes viktigt att reda ut det då jag upplevde att många undrar vad EU egentligen gör för nytta och medlemskapet är dyrt. EU har också betydelse för väldigt mycket i vår vardag, exempelvis livsmedelsregler, forskning, miljöprojekt, regionalstöd, gränsskydd, jordbruk, företagssatsningar och Norrbotniabanan.
Drygt tusen personer läste artikeln på webben. Förhoppningsvis var det ett större intresse i papperstidningen, men vad vet jag.
Som journalister lever vi i en smått förvirrande tid. Vi tycker oss ha ett viktigt demokratiskt uppdrag att ge information om viktiga beslut som politiker tar och annat som sker i bygden och världen och att granska dem med makt. Även i den allmänna debatten tycks det viktigt.
Då är det så klart lite nedslående att det inte är den granskande fördjupande journalistiken som genererar stora läsarskarorna. Framförallt för att viktig information går väldigt många förbi, vilket i förlängningen kan bli ett demokratiskt problem. Norran har inte fokus på klick längre, men det ger ändå en fingervisning om intresset.
Hit går pengarna från EUGrafik: Så fördelas EU-medlen i länetHärom veckan fick en annan artikel jag skrivit över 9 000 klick på webben. Den handlade om att Krysset ansökt om alkoholtillstånd och tog någon halvtimme att knåpa ihop. Trafikrelaterade artiklar, olyckor och brott är andra ämnen som intresserar många. Det är såklart viktig information, men det ger inga besked om hur vi ska klara de stora framtida utmaningarna i naturen, vården, omsorgen, skolan och med digitaliseringen som vi står inför. Eller hur den skatt vi betalar in eventuellt missbrukas. Eller hur komplext allt är. Och har man inte ens en bråkdel kunskap om hur saker och ting fungerar – hur ska man då kunna välja beslutsfattare som tar vettiga beslut eller ställa krav på dem?
Med det sagt hoppas jag att de svåra frågorna kring vår framtid här på jorden får större utrymme under nästa år i medierna. Och att fler vill ta del av fördjupande journalistik så att vi kan bli ännu bättre på att prioritera den. Jag tänker göra mitt för att bidra till det.
Pengarna: De undersöker fiskarnas och insekternas barnkammarePengarna: Mer än en tredjedel av omsättningen är stödTre saker jag minns från 2019
Ketchupeffekten på Skellefteå lasarettet. Det byggs och renoveras och flyttas som aldrig förr.
De märkliga turerna kring fallet om familjehemsflickan Emmy.
Arbetet kring Norrbotniabanan börjar ta konkret form.
Presentation
Ulrika Nohlgren, har jobbat som journalist sedan 2004. På Norran rapporterar jag främst om kommun, region, Norrbotniabanan och gör granskningar och fördjupningar.