Daniel Adams-Ray fick publiken att skratta, dansa och att bli rörda. Allt pÄ en och samma kvÀll.
För den som Àr född under 80-, 90- och till och med tidigt 00-tal sÄ har Daniel Adams-Ray garanterat spelats pÄ en eller annan hemmafest. Om inte sÄ har man utan tvekan hört honom pÄ radion.
Daniel Adams-Ray har lyckats fĂ„nga en bred publik under sina Ă„r som aktiv. MĂ„nga kĂ€nner kanske kĂ€nner igen honom frĂ„n sin tid som medlem i hip-hop-grupen âSnookâ, som han bildade tillsammans med Oskar Linnros under tidigt 00-tal. Duon blev snabbt en pionjĂ€rer inom hiphop-genren.
Daniel Adams-Ray pÄ Sara kulturhus.
Mellan 2007 och 2016 var det helt tyst frĂ„n Snook. Daniel Adams-Ray och Oskar Linnros slĂ€ppte tillsammans singeln âSitter pĂ„ en drömâ, men inte under sitt gemensamma namn. Det var en hel del rykten om att de hade splittrats, men nĂ„gon definitiv splittring har fortfarande inte konfirmerats.
Men â 2009 satsade Daniel Adams-Ray pĂ„ en solokarriĂ€r. Det innebar en satsning inom âkenyansk pop-disco-indie-punkâ, som han sjĂ€lv har beskrivit musiken.
2010 kom debutskivan âSvart, vitt och allt dĂ€remellanâ. Flera av lĂ„tarna pĂ„ albumet Ă€r samhĂ€llskritiska, och handlar om hans uppvĂ€xt i Nairobi. FrĂ„n skivan kom tvĂ„ av hans största hits, âDum av digâ och âGubben i lĂ„danâ. Och det Ă€r frĂ„n den sistnĂ€mnda lĂ„ten jag kĂ€nner igen honom.
Daniel Adams-Ray bjöd pÄ en hel del nostalgi.
Jag var 12 Ă„r nĂ€r âGubben i lĂ„danâ slĂ€pptes och efter det var jag fast. Jag minns att jag satt och spelade den om och om igen hemma i datarummet.
âJag har famlat i mörker, men i dig sĂ„g jag ljuset. Och för dig har jag lĂ„tsats, och dolt mina tĂ„rar. Med dig blir jag mindre, som gubben i lĂ„dan.â
Ja, du förstÄr ju hur extremt mycket jag kunde kÀnna igen mig i texten, som en olyckligt kÀr 12-Äring. I dag ser jag förstÄs tillbaka pÄ det och skrattar över hur dramatisk jag var. Men i en Älder som Àr sÄ extremt kÀnslig sÄ behöver man fÄ kÀnna kÀnslorna som kommer. Och lÄten gjorde det lÀttare för mig att sortera mina kÀnslor.
Publiken visade sin kÀrlek.
Att fĂ„ se honom live var som att kastas tillbaka till 2010 och jag tror att mĂ„nga kĂ€nde samma sak. KĂ€nslostormar. Hela publiken dansade till alla lĂ„tar och sjöng med i vartenda ord. Mitt i publikhavet gjorde tvĂ„ personer âhjĂ€rtteckenâ med hĂ€nderna. Jag stod dĂ€r med en tung kamera i hĂ€nderna, annars hade jag gjort samma sak.
Hans musik, och inte minst hans scensprĂ„k och energi, smittar av sig och griper tag i en. NĂ€r âSkotthĂ„lâ spelades sĂ„ stod ingen still. Basen dunkade i bröstet i takt med texten: âDjupt in i bröstet, trycker ett mörkerâ. Det var mĂ€ktigt, jag fick rysningar.
Daniel Adams-Ray pÄ Sara kulturhus.
Daniel Adams-Ray pÄ Sara kulturhus.
Han lyckas vÀva in mörker, glÀdje och aktivism i sina texter pÄ ett sÀtt som kÀnns begripligt och lÀtt att ta in.
Mellan lÄtarna kommunicerar han mycket med publiken, pÄ ett sÀtt som kÀnns personligt och varmt. Vid ett tillfÀlle berÀttar han om nÀr han för flera Är sedan blev bokad att spela i en kÀllare, nere pÄ torget i SkellefteÄ, dÀr det fanns en nattklubb.
Daniel Adams-Ray pÄ Sara kulturhus.
Publiken vrĂ„lar dĂ„ âMollysâ och skrattar, sĂ€kert för att det finns mycket minnen kopplade till den platsen.
âNĂ„gon var dum nog att betala mig för att spela musik dĂ€r, jag hade gjort det gratis. I ett vĂ€ldigt sĂ€llsynt klartĂ€nkt ögonblick i mitt liv sĂ„ behöll jag lite av pengarna för att ha rĂ„d att göra en skiva. Och den skivan tog mig tillbaka hit till SkellefteĂ„â, sĂ€ger Daniel Adams-Ray.
Daniel Adams-Ray pÄ Sara kulturhus.
SĂ„ fint. En fantastisk spelning, raktigenom.