De presenterade den egna kompositionen âFyrenâ som de skrev ute pĂ„ Bottenviken förra hösten. I verket fĂ„ngar de tonernas möten med fĂ„gelskĂ„dare frĂ„n Yorkshire, mossors mysterier i en kvinnas fokus ute pĂ„ ön.
För min del uppskattar jag duons egna folkmusik kompositioner allra mest. HÀr finns potential. Fiolen i Sanna Lundbergs hÀnder och Lovisa Wangbys mörka cello fyller i som i ett kvÀde en vÀdjan. TillÀgnat fyrvaktaren Thomas för oss musiken lÄng över vattnet, tonerna lyser upp en vÀg till folkmusikens lÀtt melankoliska rötter. Som ett rop en vÀdjan om fred och gemenskap frÄn en enslig utgÄngspunkt i Bottenviken för de tvÄ stÀmmorna oss mot nya musikaliska mÄl.
I duons andra folkmusik slinga âFulingenâ tar cellon sin mörka ton och vi befinner oss plötsligt i ett rum av dans, liv och kiv nĂ€r fiolen tar vid Det kĂ€nns ursprungligt, toner som bĂ€r över land och hav och som ocksĂ„ bĂ€r genom Ă„rhundradena. Det Ă€r i folkmusiken och i Sannas och Lovisas egna kompositioner som musiken lyfter och dĂ€r de tar ut svĂ€ngarna och tonerna utvecklar sin potential.
Cello och violin ger mersmak men som Lovisa mycket riktigt konstaterade vimlar det inte av tonsÀttningar för denna konstellation. Det Àr dÀrför vi bjuds pÄ ryssen Gliere en av gamla Rysslands kompositörer med rötter i Kiev.
I preludiet anas det ryska vemodet, mörka strÄkdrag frÄn Lovisas cello ackompanjerar fiolens fasta rytm. I andra satsen anas Äter en koppling till folkmusiken lite gladare, som en picknick ute i det gröna dÀr kraften i folkmusiken anas. Gliere vÀxlar mellan det uppspelta ett lugn som en stilla flytande Don. För att vara första gÄngen som duon upptrÀder blir jag imponerad.
Ett framförande som dröjer sig kvar Àr norrmannen Germund Larsen stycke Tröstesang. Lovisa trÀffade och spelade med honom nÀr hon studerade i Norge. HÀr möter vi ett modernt tonsprÄk Breda strÄkar och ett tema som kÀnns sÄ bekant. Som en ballad nÀra en visa, kÀnns som att jag vill sÀtta ord till tonerna.
Under kvÀllen bjuds vi pÄ inventioner av JS Bach i fyra satser men i en nÄgot ovÀntat ordning mellan dur och moll. Mjukt och elegant lÄngsamma satser med en lugn och trygg rytm. Stycken som krÀver hög nÀrvaro i samspelet. Det blir oerhört naket och samspelet mÄste sitta exakt.
Vi fÄr ocksÄ bekanta oss med Beethovens duo nr 1 för klarinett och fagott, men som av duon Sanna och Lovisa glatt transkriberats till fiol och cello. VÄgat och krÀver stora insatser. HÀr kunde kanske mer tid öka möjligheten att ta ut svÀngarna pÄ samma sÀtt som de gör i folkmusiken.
För min del uppskattar jag duons egna folkmusik kompositioner allra mest. HÀr finns potential.