Kjells Bänk. Från vänster: Gustav Johansson, Calle Bodin, Vidar Burman Melin och Anton Thylin.
Sedan har det hänt grejer. Kjells Bänk har spelat flitigt och på nolltid blivit bandet som alla pratar om. Även utanför Västerbotten börjar ryktet om det kaxiga punkbandet från Skellefteå spridas och när de nu ställer sig framför tusentals konsertbesökare på festivalscenen är det sannolikt den största publik bandet har haft. Det är förresten den största publiken under hela kvällen och det är nog ingen på plats som blir besviken.
Peppade konsertbesökare.
Bandet bjuder oss på en typ av punkrock som är lätt att ta till sig och falla för direkt. Det med kombination tusen kilo attityd, alltid med glimten i ögat och en förvånansvärt stilmedveten, synkroniserad estetik i svart och vitt som skulle få The Hives att häpna, går det inte att värja sig mot. Lägg där till ett klädbyte under ett trumsolo – när såg du det senast under en garagerockskonsert? Genren är också väldigt förlåtande kring en del slarv som faktiskt förekommer. Det hör till och jag vore nästan besviken om bandets välpolerade sida skulle få överhanden totalt.
Calle Bodin, punkrockare.
För samtidig är frågan hur mycket punk de är egentligen? Visst, de tidiga grejerna (om man nu kan prata i de termerna kring ett band där den äldsta halvan precis gått ut första ring, men ärligt – de utvecklas fort!) har mycket av genrens enkla, raka och fartblinda driv med texter som man undviker att recitera under julmiddagen med gammelmormor. Men så dyker låtar som den superfärska "Rooftop Blue" upp. Den antyder tydligt att en ny riktning mot ett mer avancerat låtsnickeri där tvåtakten inte är lika självklar kan prägla den planerade fullängdsdebuten. Det bådar gott för framtiden att de är rastlösa och inte står och stampar.
Gustav Johansson och Calle Bodin.
Apropå ovanstående frågeställning presenteras låten med orden: "En del kanske tycker att den är lite mainstream, men fuck off!" Bara så att alla är på det klara med vad Kjells Bänks medlemmar själva känner.
Det spelar ju ingen roll heller: Bra musik är bra musik, är bra musik och så vidare.
Punk och kram!
Kjells Bänk
Trästockfestivalens Holmen-scen, fredag
Bäst: Den charmiga kaxigheten
Sämst: Ett och annat mellansnack
Betyg: 4
