Rörelse. Madeleine Jonsson och Ellen Slatkin dansar i "I want to keep the cake and eat it (too)".
En kvinna med kortklippt hår, en annan med långt och böljande. Ingemar Bergmans film "Persona" från 1966 handlar om komplexa förhållanden, både mellan två kvinnor och det monogama, det mellan en man och en kvinna.
Det är utgångspunkten för Clara Sjölins dansföreställning. Hon är mitt uppe i intensiva repetitioner tillsammans med de två dansarna.
– Jag såg filmen "Persona" i somras, och det första som slog mig var att mina två vänner som också är dansare är otroligt lika kvinnorna som spelar huvudrollerna. Jag inspirerades väldigt mycket av filmen, och såg framför mig hur den skulle kunna tolkas i dans, säger hon.
Clara är uppvuxen i Skellefteå och insåg snabbt att dansen var hennes konstform. Hon flyttade till Göteborg för att gå dansgymnasium, och sedan direkt vidare till London för universitetsutbildning i modern dans på Trinity Laban conservatoire of music and dance. Det är också där hon befinner sig nu. Hon tog examen i våras, och under hela hösten har hon koreograferat "I want to keep the cake but eat it (too)", som är hennes första stora verk utanför utbildningen.
– När jag skapar så börjar det alltid med en idé, med att något triggar mig. Och i det här fallet var det just "Persona".
Även om filmen varit en slags utgångspunkt så är det framförallt Clara som syns i rörelserna. Det är en föreställning som bottnar i hennes värderingar och funderingar, en föreställning som gör upp med synen på relationer.
– Det är en reflektion kring tvåsamheten, ett ifrågasättande av att hitta den "rätta" och ett upplyftande av relationer kvinnor emellan, säger hon.
De två dansarna gestaltar frågeställningar om den ultimata relationen, om kön och maktförhållanden i kärlek. Clara beskriver det som teatraliskt, känslosamt och med förhoppningen att öppna upp och förändra.
Verket har premiär på Londonfestivalen "Resolution" i januari.
– Förhoppningsvis kommer verket även att visas i Skellefteå under april, även om det inte är helt säkert än, säger hon.
Under hösten har kulturnämnden i Skellefteå delat ut tre stipendier, och Clara är en av dem som mottagit utmärkelsen.
– Jag måste själv finansiera allt från replokal till alla omkostnader, så jag är jätteglad för stödet. Nu har jag råd att skapa det här verket, och för det är jag jättetacksam.
Det är en reflektion kring tvåsamheten och ett ifrågasättande av att hitta den rätta.