I en by långt uppe i norra Sverige bor Ingrid tillsammans med sin familj. En ovädersnatt försvinner hennes pappa och inget blir sig likt. För Ingrid väntar en tung tid, men helt plötsligt händer något. Hon börjar plantera träd och en gåva uppenbarar sig – allt hon sår växer sig stort. Ingrid dras längre och längre in i skogen, och mellan tallarna finns något mystiskt.
"Glupahungern" är boken skriven av Bodenfödda Andrea Lundgren, som nu för första gången översätts till scenen. Ellenor Lindgren står för dramatisering men levandegör också hela berättelsen. Det är hon ensam på scenen, med sällskap av dramatisk scenografi och en stor ljudbild.
– När jag gjorde föreställningen "Stigen" läste jag "Glupahungern" för inspiration och förälskade mig i historien. Redan då kände jag att jag ville göra något av den, säger hon.
Ellenor Lindgren har tidigare spelat i uppmärksammade "Lifsens rot" och precis som då är det Lillemor Skogheden som regisserar. I scenversionen av "Glupahungern" spelar ljudet en huvudroll.
– Föreställningen är både berättande och gestaltande, jag är Ingrid men också en berättare. För oss har det varit viktigt att arbeta mycket med ljudet och ljuset för att förmedla den här mystiken. Vi har ett surroundsystem som gör att ljudeffekterna omgärdar hela publiken och jag hoppas att det skapar den stämning vi vill ha, säger hon.
.lemonwhale-embed-container { position: relative; padding-bottom: 56.25%; height: 0; overflow: hidden; max-width:100%; }.lemonwhale-embed-container iframe { position: absolute; top: 0; left:0; width: 100%; height: 100%; }
Men vad innebär egentligen begreppet glupahunger? Ellenor Lindgren beskriver det som en hungrig drift som alla människor besitter på olika sätt.
– Jag tycker att man kan tolka berättelsen olika, den rör sig mellan dröm, saga och verklighet. Men glupahungern drabbar karaktärerna i boken, i olika varianter, och jag känner själv hur jag också genomsyras av en glupahunger. En slags dragning till det som är svårt, utmanande.