Stolt. Katja Palmgren brinner för möjligheten att dansa i skolan. Foto: Maria Wallin.
Klockan närmar sig 11.50. Utanför Stora salen på kulturskolan studsar sorlet från klass två på Norrhammarskolan mot väggarna. I 40 minuter ska de sträcka på tårna, röra på lederna och framförallt på ett lekfullt sätt bli introducerade för danskonsten. Dansläraren Katja Palmgren tar emot dem, precis som varje tisdag kommer se ut under det kommande läsåret.
– Alla skolor i hela Skellefteå kommun får besök av en av oss tre danslärare, någon gång mellan åldrarna sju till nio år, säger hon.
Konceptet heter "Dans i skola", och det är precis vad det är. En paus mellan böcker, klassrum och bokstäver för att istället skapa berättelser med kroppen. I år har elever i Skellefteå kommun haft möjligheten att lära känna dansen under skoltid i 40 år.
– Vi är en föregångskommun inom dansen, vi har allra först med "Dans i skola". Det finns ingen kommun i Sverige som haft det under så lång tid, säger Katja Palmgren.
Barnfötter smattrar mot golvet, armarna formas till virvlande höstlöv. Katja Palmgren ritar upp en danskarta, instruerar de små dansarna i hur de ska röra sig runt rummet.
Att "Dans i skola" genomsyrar hela kommunen, och har gjort det i 40 år, beror på en sak enligt Katja Palmgren – eldsjälar. Framförallt handlar det om en eldsjäl, hon som startade allt i slutet av 70-talet; Eva Dahlgren.
– Tillsammans med sin dotter Cecilia bestämde hon sig för att arbeta för att dansen blev en självklar del av skolan. Hon var otroligt engagerad, med en bakgrund som bland annat klassisk balettdansös i Rom, säger Katja Palmgren.
Själv har hon smittats av Eva Dahlgrens outtröttliga passion. Som liten deltog hon i Dahlgrens barnbalett i Boliden, och har sedan dess fortsatt med att föra dansens fana vidare.
– Eva startade en otroligt stark danstradition här som märks av än i dag. Många av hennes gamla elever jobbar med dans idag, säger Katja Palmgren.
"Dans i skola" innebär en rolig stund för eleverna, men är också så mycket mer.
– Här lär sig barnen uttrycka sig på annat sätt än verbalt. Här får de koll på sin kropp, alla får samma möjlighet och alla kan delta. Jag ser hur deras självkänsla växer, de blir modiga inför varandra.
Där finns också integrationsperspektivet – de barn som är nyanlända och inte kan svenska förstår alltid dansens språk.
– De hänger med, de kommunicerar med sin kropp. Det är väldigt fint att se, säger Katja Palmgren.
40-årsjubileet ska firas under hela läsåret 2017/2018, framförallt med en stor föreställning i Anderstorpsalen i mars. Närmast väntar en utställning och uppvisning i Citykompaniet 13:e oktober. En av de som deltar är Disa Burvall, Norrhammarskolan.
– Det känns jättekul, men pirrigt. Jag tycker väldigt mycket om att dansa, säger hon.
Det känns jättekul, men pirrigt. Jag tycker väldigt mycket om att dansa.
Virvlar. Elsa Holmberg lär sig dansa med ett höstlöv i handen. Foto: Maria Wallin.