Nykomling. Mannen anländer till ett nytt land och huvudrollsinnehavaren Christian Arin lyckas förmedla alla motstridiga känslor utan ord. Foto: Peter Lloyd+fotograf:Peter Lloyd.
En familj i en hall. De klär på sig, långsamt och sorgset, smyger mellan husen med hukade ryggar. Pappan kramar mamman och barnet, tårarna hänger i luften. Sedan kliver han på en båt, försvinner bort.
När han går iland är han ensam i ett främmande land. Alla pratar ett obegripligt språk, djuren är märkliga och han måste hitta någonstans att sova, något att äta och någonstans att jobba.
Så börjar föreställningen "Ankomsten", en scenisk gestaltning av Shaun Tans seriealbum med samma namn. Hans bilder är underfundiga, vackra, flerdimensionella, humoristiska, samhällskritiska, säregna och helt utan förklarande ord. "Ankomsten" är den perfekta översättningen av hans sepiatonade bildspråk, en föreställning helt ordlös men så uttrycksfull att det stundtals känns som att det blir svårt att andas.
Vi får följa mannen, som inte har ett namn, när han navigerar sig genom en ny värld. När han kryssar längs gatorna stöter han på olika godhjärtade människor, som alla bär på en egen historia av flykt, krig och fängelse. Hela tiden sneglar han mot den enda packningen han har med sig: ett familjefoto föreställande de han var tvungen att lämna.
Berättelsen är så glödande aktuell att det är svårt att värja sig. 65 miljoner människor befinner sig just nu på flykt från sina hemländer, många av dem korsar medelhavet i överfulla båtar, många av dem drunknar innan de nått Europa. Och de som överlever möts av stängda gränser, hat och rasism. "Ankomsten" berättar deras historia, den förflyttar perspektivet och låter publiken uppleva känslan av att anlända i ett helt främmande land. Vi förstår lika lite av det nya språket som mannen, vi känner inte igen djuren, sederna eller sporterna. Det är effektfullt och framförallt otroligt viktigt – migranters historia har annars en tendens att berättas av någon annan.
Förutom att bidra till ett mänskliggörande av alla de som flyr är det också ett otroligt vackert skådespel. Scenografin består av ett grafiskt trälandskap i ständig förändring, ackompanjerat av pampig musik, videokonst och ljusspel. Bara det är nog för att få rysningar.
Huvudrollen görs av Christian Arin, tidigare Skelleftebo, som med små men livsviktiga nyanser i kroppsspråket lyckas förmedla allt från förvirring till hopplöshet – och till sist glädje.
I baksidestexten till boken "Ankomsten", eller "The Arrival" som den heter på engelska står det såhär: "This is the story of every migrant, every refugee, every displaced person, and a tribute to all those who have made the journey."
Och det är precis den känslan som bor i kroppen när scenbelysningen släcks på Nordanåteatern.
Förutom att bidra till ett mänskliggörande av alla de som flyr är det också ett otroligt vackert skådespel.