Ur föreställningen. Här syns en scen ur inställda "Röst", med skådespelarna Nina Rashid och Nils Lundqvist. Foto: Patrick Degerman.
Under hösten har arbetet på Västerbottensteatern till stor del kretsat kring säsongens stora demokratisatsning, "Röst". Lördag 16 september skulle föreställningen om gymnasieeleven Nora ha haft premiär, men så blev inte fallet. I tisdags berättade teatern istället att Nora aldrig får möta Västerbottensteaterns publik.
För första gången på 40 år har en föreställning ställts in och för dramatiker Johanna Emanuelsson och regissör Shari Sabel Strandmark kom beslutet som en kalldusch.
– Jag har så otroligt svårt att se vad det handlar om, vi har inte fått några klara besked. Jag är fortfarande i chocktillstånd, säger Emanuelsson.
Västerbottensteaterns vd Fransesca Quartey förklarar nedläggningsbeslutet med att föreställningen inte är vad de beställt samt att de måste värna om den konstnärliga kvaliteten, en förklaring Johanna Emanuelsson är starkt kritisk till.
– Att säga att det handlar om konstnärlig kvalitet är som ett slag i ansiktet. Det handlar inte om det, utan isåfall om olika konstnärliga visioner, om tycke och smak, säger hon.
När Johanna Emanuelsson tog sig an uppdraget valde hon att tolka temat demokrati med en komplex berättelse.
– Jag ville hitta en historia som provocerar och väcker diskussioner, inte diktera en viss typ av sanning. Det är inte det scenkonst är till för.
Tillsammans med regissören Shari Sabel Strandmark fick hon två månader på sig att översätta teaterns önskemål till en föreställning som uppmanar unga människor att rösta. Under den tiden har kontinuerliga möten med den konstnärliga ledningen hållits, och några som helst tecken på en inställd premiär har inte funnits.
– Jag tror att det är det som känns allra mest obehagligt. Att vi aldrig fått några signaler på att de inte var nöjda, utan bara vanlig feedback. Istället har ledningen hejat på. Fransesca Quarteys åsikter kring föreställningen är en sak, men den obefintliga kommunikationen är det mest förbryllande. Hur kan de inte ha sagt något tidigare? säger hon.
Hon återvänder till fantasivärlden i "Röst". Historien om Nora som helt plötsligt kastas in i en märklig, politisk värld kantad av auktoritära personer menar Emanuelsson stämmer kusligt överens med verkligheten.
– Bland det första jag tänkte var: Gud, jag befinner mig i min egen pjäs. Det är en väldigt Kafka-lik situation. Det rimmar väldigt illa att göra en föreställning om demokrati och sedan sker det här.
Tror du att vi kommer att få se "Röst" någon gång, någon annanstans?
– Jag och Shari har pratat om att det hade varit intressant att ta historien vidare. Speciellt nu, när det här har hänt.
Teaterchefen Fransesca Quartey håller med om Emanuelssons kritik.
– Hon har rätt i det, vi hade kunnat vara mycket tydligare. Det har brustit i kommunikationen och jag tar helt på mig det.
Det rimmar väldigt illa att göra en föreställning om demokrati och sedan sker det här.