Räddas. När Quasimodo blir hånad och förföljd kommer slutligen hjälp från oväntat håll.
Sagan om Quasimodo, den ensamme gestalten med ett udda utseende, har porträtterats i åtskilliga berättelser, filmer och pjäser genom åren. Men originalet skrevs av den franske författaren Victor Hugo redan 1831. Den mest kända versionen står dock troligtvis Disney bakom, som dessutom är betydligt mer lättsam än originalet.
Redan förra hösten avslöjade Nöjesfabriken sina planer på att sätta upp en stor föreställning och planerna låg då på "Ringaren i Notre Dame" med egenskrivet manus. Med en del korrigeringar och ändringar har ensemblen skapat sin alldeles egna berättelse. Fokus ligger främst på känslan av att inte passa in och rädslan för det annorlunda.
Inte heller blir det bättre då Quasimodos herre är den skoningslöse ärkebiskopen Frollo, som tvingar honom att spendera sitt liv i ett klocktorn. Till sin tröst har han dock en vän, den mycket underhållande och varmhjärtade statyn som kommer till liv med jämna mellanrum. Men precis som alla människor vill Quasimodo se och uppleva mer. Så när Paris gator förvandlas till karneval beslutar han sig för att gå ut och träffa folk. Det hela slutar inte bra, utan istället blir han skymfad och hånad av en folkhop med människor. Fast då, i all förtvivlan, kommer hans räddning i form av den vackra dansaren Esmeralda.
Nu kanske ni tror att slutet gott allting gott? Men inte riktigt så enkelt är det. För en hel del spänning tillkommer och med risk för att avslöja för mycket nämner undertecknad bara några ord. Vad sägs exempelvis om mord, bålbränning och kärleksfulla återseenden? Och det bästa av allt är ändå pjäsens slutsats – att det udda och annorlunda egentligen inte finns. För vi är alla bara vanliga men unika.
Underhåller. Den levande statyn är föreställningens sanna underhållare, som bjuder på många skratt.
Hånfulla. När Quasimodo lämnar klocktornet får han ett allt annat än vänligt mottagande av de festglada innevånarna i Paris.
Ondsint. Ärkebiskopen Frollo, som är herre över Quasimodo, är allt annat än snäll.
Håller ihop. Quasimodo tillsammans med vad som i början är hans enda vän, den levande statyn.