Solen skiner över Solviks folkhögskola och nÄgra sommarklÀdda elever söker skugga vid husvÀggen. HÀr har Joakim Holmqvist gÄtt i nÀra tvÄ Är, som en av tvÄ som valt att fortsÀtta med ett pÄbyggnadsÄr pÄ musiklinjen. Hans intresse för musik började tidigt, med videon till "I was made for loving you" med Kizz.
â Jag var runt fem Ă„r och hade en plastgitarr som jag försökte spela pĂ„ men den lĂ€t förfĂ€rligt, sĂ€ger Jocke och skrattar Ă„t minnet.
Han visar vÀgen fram och vi gÄr bokstavligen igenom den trasiga dörren till en av studentkorridorerna. HÀr har han sitt rum som ocksÄ Àr hans musikstudio, men bara i nÄgra veckor till. Sedan Àr det dags att lÀmna Solvik, och hemstaden, för nya Àventyr och studier i Stockholm. En av lÄtarna pÄ albumet handlar om det dÀr - att stÄ inför en flytt.
â "Silvertejpade skor" handlar om att lĂ€mna smĂ„staden för nĂ„got större. Jag skriver mest om vardagliga saker, sĂ„nt som folk sĂ€ger och sĂ„nt jag fastnar för. Men jag hittar det poetiska i fraser jag inte alltid förstĂ„r vad de betyder.
Processen med debutalbumet har pÄgÄtt sedan augusti ifjol. Jocke var pÄ vÀg till USA dÀr hans mamma bor, och nÄgonstans bland molnen ovanför Kanada skrev han första raderna till hjÀrtesorgslÄten: "FÄr jag följa med hem".
âFĂ„r jag svĂ€va runt dig?
En kort sekund Ă€r allt okejâ.
â DĂ„ var den rĂ€tt "hiphoppig" och mina vĂ€nner tyckte att jag skulle satsa pĂ„ hiphop. Men jag tvekade. SĂ„ gjorde jag "Allt eller inget" och dĂ„ blev det tydligt att det hĂ€r Ă€r mitt sound. Albumet bara hĂ€nde, det brann pĂ„ med lĂ„t efter lĂ„t och till slut hade jag för mĂ„nga.
âVakna nĂ€r det ringer
Ge allt eller ingetâ
Att göra albumet har varit ett skolprojekt och Jocke har haft hjÀlp av sina lÀrare Andreas Grenholm och Tobias KÄgström. NÀr alla lÄtar var skrivna tog han först in en trummis och sedan ett band som fick spela gitarr och bas i skolans studio. Jocke har klistrat ihop lÄtarna och mixat och en vÀn i Stockholm har mastrat. Nu har albumet landat pÄ Spotify.
â Det kĂ€nns oĂ€ndligt lĂ€skigt. SĂ€rskilt nĂ€r man stĂ„tt för hela processen sjĂ€lv och det Ă€r sĂ„ personligt. NĂ„gon beskrev det som att visa upp sitt barn för vĂ€rlden och man mĂ„ste ju tro pĂ„ sitt barn, man mĂ„ste tro att ens musik Ă€r "the shit".
MÄlet Àr att kunna försörja sig pÄ musik, antingen som artist, lÄtskrivare eller producent. Jocke driver eget företag och vill helst fortsÀtta sÄ, utan hjÀlp av skivbolag.
â Jag Ă€r inte beredd att slĂ€ppa den kreativa kontrollen till nĂ„gon och musikbranschen Ă€r fucked up. Visst Ă€r det tufft att nĂ„ ut men jag anvĂ€nder sociala medier och jag hoppas kunna slĂ„ igenom bruset Ă€ven om jag har valt en musikgenre dĂ€r man antingen Ă€r störst eller ingen. Det Ă€r liksom WinnerbĂ€ck och HĂ„kan jag tĂ€vlar med.
Vad skiljer dig frÄn dem?
â Det som skiljer oss Ă„t Ă€r jag. Jag tror att min musik Ă€r mer riktad till en yngre generation.
PÄ vilket sÀtt?
â Den Ă€r lite punkigare, lite mer Greenday. LĂ„tarna handlar om att vara 20, det Ă€r mycket ovisshet och avsaknad av visdom som fĂ€rgar dem. Vi Ă€r en generation formad av sociala medier och internet. Vi stĂ„r inför en vĂ€rld som faller isĂ€r framför vĂ„ra ögon. Vi Ă€r en rĂ€dd generation utan hopp, som tĂ€nker mycket pĂ„ vĂ„r egen död. Jag hanterar det genom att göra musik och Ă€ven om texterna Ă€r mörka gĂ„r musiken i dur. Det Ă€r mörkt men med glimten i ögat, sĂ€ger Joakim Holmqvist.