Gedigen research gjorde att hans förra Pulitzerprisbelönade tegelsten tog tio Är att skriva. Med samma entusiasm och kunskapstörst har Anthony Doerr tagit sig an sin nya roman, "En bÀttre vÀrld". Idén fick han nÀr han lÀste om Hitlers planer pÄ att bygga en mur genom Europa och franska St Malo, dÀr Doerrs bok "Ljuset vi inte ser" till stor del utspelas.
ââJag började lĂ€sa om försvarsmurar och i nĂ€stan varje bok nĂ€mndes Konstantinopel som det frĂ€msta exemplet pĂ„ försvarsteknik i den medeltida vĂ€rlden, sĂ€ger han och radar upp fakta om murarna: de stod i 1100 Ă„r, var 5,7 kilometer lĂ„nga och höll för 23 belĂ€gringar.
Men det var efter nÄgot halvÄr nÀr Anthony Doerr började att lÀsa om bibliotek i dÄtida Konstantinopel som han fann magin han sökte. Medan kopior av klassiska texter vittrade sönder över hela Europa bevarades de i Konstantinopel, dÀr de kopierades pÄ nytt vart hundrade Är.
ââJag tror att vi har ungefĂ€r 55 000 antika grekiska texter i dag, och 40 000 av dem kom frĂ„n Konstantinopel. Jag tĂ€nkte âhĂ€r har jag nĂ„gotâ.
Leker med utopin
Doerr har lÄnat sin engelska titel frÄn Aristofanes "FÄglarna", dÀr tvÄ dÄrar vill bygga en stad i himlen med hjÀlp av fÄglar: "MolnfÄgelland". HÀr leker han sjÀlv med utopiska berÀttelser.
â Jag sĂ„g mina barn ta del av sĂ„ mĂ„nga dystopier. De var tio till sjutton Ă„r medan jag skrev den hĂ€r boken och varje gĂ„ng jag gick in till dem tittade de pĂ„ en planet som exploderade, eller en ny stad som stod i brand, sĂ€ger Anthony Doerr.
PÄ tvÀrs mot allt som förintas skrev han om Anna i det bysantinska imperiet som inte tillÀts lÀsa, men som desperat ville uppleva berÀttelser. Hon kommer över den sÀllsynta "MolnfÄgelland", av Antonius Diogenes. Den bok som inspirerade honom hette "Underverken bortom Thule" och har gÄtt förlorad men handlingen finns ÄterberÀttad av en lÀsare frÄn 800-talet.
Anthony Doerr ville lĂ„ta Anna rĂ€dda "MolnfĂ„gelland", och vĂ€vde dĂ€rför samman mĂ€nniskor genom Ă„rhundradena. Han ryggade visserligen inför tidsrymden â "det Ă€r en bok om allt" â sĂ€ger han och skrattar.
ââMen jag lĂ€ste "The great derangement" av Amitav Ghosh, som undrade varför sĂ„ fĂ„ författare skrev om klimatkrisen. Han föreslog att det beror pĂ„ att böcker inte omfattar tillrĂ€ckligt med tid för att visa förĂ€ndringen över generationer. Det gav mig mod att försöka, att skriva om böckers överlevnad medan jag talar om hotet mot hela artens överlevnad.
RÀdsla för döden
Att boken överlever mĂ€nniskan insĂ„g Doerr redan i barndomen. Han tillbringade mycket tid pĂ„ biblioteket, och lĂ€ste CS Lewis böcker om Narnia. Böcker lĂ„ter en inte bara fĂ€rdas mellan vĂ€rldar â de lĂ„ter ocksĂ„ författare tala frĂ„n de döda â och det Ă€r magi pĂ„ riktigt, menar Doerr.
ââJag tycker att de smĂ„ ryggarna pĂ„ hyllan Ă€r portaler till andra tider och rum. Ett bibliotek Ă€r sĂ„ fantastiskt. Du fĂ„r ta med nĂ„got gratis och lĂ€r dig att ta hand om allmĂ€n egendom, och du fĂ„r ha smĂ„ dörrar till andra platser hemma hos dig, sĂ€ger han förtjust.
RÀdslan för döden och för minnet som suddas ut Àr ett Äterkommande tema i Doerrs författarskap. I efterhand har han förstÄtt att traumat kommer frÄn femtonÄrsÄldern dÄ alzheimer drabbade hans mormor, och inför hans ögon raderade allt hon var.
HÀr Àr det hela mÀnskligheten som hotas av förintelse. Konstance befinner sig i en farkost pÄ vÀg mot planeten Beta Oph2 för att sÀkra mÀnniskoslÀktets överlevnad. Handlingen utspelas ocksÄ pÄ ett bibliotek i Idaho, dÀr Koreaveteranen Zeno möter klimataktivisten Seymour, som utför ett attentat mot biblioteket. PÄ osannolikt vindlande vÀgar binder litteraturen dem samman.
De som förvaltar
Boken Àr en lovsÄng till alla som förvaltar mÀnniskans arv. Anthony Doerr ser en koppling mellan bibliotekarier och miljöaktivister: bÄda vÄrdar nÄgot till kommande generationer, menar han.
Han Ă€r lika misantropisk som klimataktivisten Seymour â Ă€ven om han inte tror pĂ„ vĂ„ld som lösning.
ââMen jag tror att vi behöver nĂ„got som fĂ„r oss att vakna.
I hans bok möts de dystopiska och utopiska idéerna, nÀr Doerr uppmanar lÀsarna att tÀnka pÄ den bÀsta tÀnkbara vÀrlden.
ââJag föreslĂ„r att "molnfĂ„gellandet" Ă€r hĂ€r. Det Ă€r en absurd idĂ© att mĂ€nniskor skulle kunna lĂ€mna solsystemet och ta sig till en annan vĂ€rld. Vi Ă€r fast hĂ€r. Det hĂ€r Ă€r vĂ„r utopi â sĂ„ hur ska vi ta hand om den? Det hoppas jag att lĂ€sarna ska frĂ„ga sig.