Tillbaka. Tomas Colbengtson har under sin gymnasietid praktiserat på Rönnskärsverket och ser fram emot Skelleftebesöket.
Vidsträckta landskap, fjälltoppar och knotiga björkar. Västerbottens fjällvärld är platsen där Tomas Colbengtson växte upp och fortfarande bor på halvtid. Björkvattnet utanför Tärnaby ligger djupt förankrat i hans person och är den ständiga grunden i hans konstnärskap.
– Jag brukar säga att jag är på tillfälligt besök i Stockholm, hela Västerbotten ligger mig varmt om hjärtat, säger han.
Det hela började där, i Björkvattnet. Tomas Colbengtson skolades i sameslöjd, ett kunnande han tagit med sig när han äntrat konstnärscenen.
– Jag arbetar med allt från grafik till glasinstallationer, och blandar gammalt med nytt, fotografier med mönster, säger han.
Verken är skarpa och mjuka, frågeväckande men ändå glasklara. Det är gamla fotografier som vittnar om en samisk verklighet i och omkring Tärnaby, och hans egen släkthistoria.
– Drivkraften för mig är något sorts trauma, det är ett frågetecken som jag försöker räta ut för mig själv och för andra. Och då är konsten en bra arena, ett kompelement till politiken.
Hur såg livet ut för samerna i Västerbottensfjällen? Vad utsattes de för? Frågorna och de svarta fläckarna i historieskrivningen är många, och för Tomas Colbengtson har skapandet präglats av många timmar av efterforskning, lärande och bläddrande i kyrkoböcker.
– Det finns en slags nedärvd sorg, men också en glädje och stolthet. Min morfar var en av de som blev utsatt för rasbiologiska undersökningar och sydsamiskan har nästan försvunnit helt. Jag ser min konst som en reflektion kring detta. Kanske är förlusten av mitt språk anledningen till att jag jobbar med konst.
Tomas Colbengtson började arbeta som konstnär för 40 år sedan och jobbar idag på konstfack. Han har ställt ut i gallerier runt om i hela världen, nu senast i Örebro och Norge. I december väntar utställning i Japan tillsammans med andra urfolk.
I Skellefteå ställer han ut tolv verk. De hänger alla på studieförbundet Bilda till på fredag och är typiska för Tomas Colbengtsons estetik.
– Bilderna handlar om att sammanfläta olika generationer, att skildra Norrland i dåtid, nutid och framtid. Saivo är ett samiskt ord för en parallell värld, ett paradis, och det tycker jag är en passande beskrivning.
På lördag besöker han Berättarfestivalen för att tala om konstprojektet som startade med en ödemarksgrav i Tärnaby och mynnade ut i ett storslaget glasverk.
– Ödemarksgraven Kalmebakkte bär på en intressant historia om en okänd, samisk kvinna och hennes död. Det kommer bli berättelser om den, min hemby, samisk historia – med andra ord det som sammanfattar mitt konstnärskap.
Det handlar om att sammanfläta olika generationer, att skildra Norrland i dåtid, nutid och framtid.
Historia. "Below the holy mountain Ato" heter ett av verken som hänger i studieförbundet Bildas lokaler. Flickan på bilden är troligtvis en av de samer som tvångsförflyttades under 30–talet. Foto: .