Efter Sara Stridsbergs "Beckomberga" kommer nu ytterligare en roman i mentalsjukhusmiljö. Platsen är Wien. På sjukhuskliniken Spiegelgrund, vars psykiskt sjuka patienter deporterats, omhändertas mellan 1940-1945 barn som har defekter: föräldralösa, socialt utsatta, missbildade eller utvecklingsstörda. Steve Sem-Sandberg uppger att mer än 15 procent av Wiens befolkning var tänkta att rensas ut i enlighet med rasbiologiska idéer om den rena ariska rasen. Barnen på Spiegelgrund hade inget värde och behandlades därefter. De var placerade på olika avdelningar beroende på diagnos. Om de var idioter var deras överlevnad mycket kort. Hemliga rapporter om deras tillstånd sändes till myndigheten i Berlin och sedan sattes dödshjälpen in.
Liksom Steve Sem-Sandbergs prisbelönta bok "De fattiga i Lódz" bygger "De utvalda" på verkliga förlagor, händelser och omfattande research i historiskt material, men personerna är fiktiva. Genom Adrian Ziegler, ett av de omhändertagna barnen och Anna Katschenka, en sjuksköterska på kliniken får vi både barnets och den sjukvårdande personalens perspektiv. Steve Sem-Sandbergs språk som levandegör den grymma världen och gör romanen känslomässigt utmanande att läsa. Den etniska rensningen under kriget har fått stort utrymme, det här är en mindre omskriven konsekvens av nazistisk ideologi och därför en viktig bok. Risken finns alltid för att föraktet för svaghet återkommer.
Maria Eriksson