Jag föreläste på lärarförbundets höstträff på Folkparken i Skellefteå igår (läs onsdag). Det var trevligt. Det slog mig att lärare genom åren har haft stor inverkan på min kreativitet och mitt val av yrke. Det började visserligen dåligt med söndagskolan. Där jag istället för att rita Jesus på korset ritade Hulken som slog Jesus med korset. Detta uppskattades inte och jag mer eller mindre fick sluta efter det. Pedagogiken var inte fullt utvecklad inom de kristna söndagsskolornas läroplan. Eller så var den det. Djävulen ska ut. Punkt.
Hur som helst, efter det så gick det bättre. Lärare på lärare har uppmuntrat mina galna tilltag inom det kreativa. Från årskurs 1 ända fram till Scenografiskolan i Skellefteå. Jag fick obegränsad tillgång till A2-ark och gjorde en 50 A2-ark lång teckning under låg- och mellanstadiet på Månsaboskolan i Svalöv. Jag fick blanda blod på Linåkerskolans bildlektioner till mina zombiefilmer i högstadiet. Jag fick nyckel till vindsateljéerna på Nicolaiskolans estetprogram i Helsingborg, så jag kunde måla efter skolan stängt. På konstskolor och filmskolor har utbildningarna accepterat den kreativa best jag bär inombords. På den sista utbildningen jag gick, nämligen Scenografiskolan i Skellefteå, vill jag minnas att man (halvt på skämt halvt på allvar) sa: "Det är lagom med en Ted vart tionde år ungefär".
Tittade på tv-dokumentären om Zlatan. Jag kände igen mig i mycket. Inte nödvändigtvis det fotbollsmässiga, även om jag oftast försökt mig på en del klackar och kreativa dribblingsräder på planen genom åren. Nä, det var revanschlustan jag kan känna igen. Drivkraften i viljan att lyckas, visa att det går men också att bara ha kul. Men också att minnas hur det började och aldrig tappa lusten. Förmågan att ta motgångar och gå ur dessa dubbelt så stark. Det är inte lätt. Men det går.
Att inte ångra något. Ingen kan säga att jag inte försökte. Sen lever man bara en gång och det är kanske den viktigaste insikten. Det fick jag smärtsamt fick uppleva och det är fortfarande en av de starkaste drivkrafterna.
Ted Kjellsson