Foto: TT
Mer än varannan person mellan 16 och 25 år har någon gång känt sig kränkt på nätet, oftast handlar det om nedsättande kommentarer i de så kallade sociala medierna.
Detta enligt en studie från Lunds universitet. Det är mest ungdomar som drabbas, men även äldre känner sig ofta kränkta.
Det låter illa, men frågan är om det är så illa som det låter.
I en blogg på nätet läser jag att ”sällan har väl världen sett så många kränkta personer som det finns i Sverige. Trots inbördeskrig och allehanda hemskheter runt om i världen är det tydligen värre här.”
Tydligen är det en utbredd uppfattning att ordet kränkt numera används i alla möjliga, och omöjliga, sammanhang. Ordet har devalverats, tappat lite av sin betydelse.
En annan bloggare påpekar att kränkningar var oerhört sällsynta för bara ett par decennier sedan. Därefter har det gått snabbt utför, kränkningar har blivit vardagsmat.
Men forskarna som ligger bakom ovan nämnda studie hävdar att mobbningen legat på ungefär samma nivå sedan 1990-talet. Det som hänt är att den också kommit in på internet - och att vi flitigare, och högljuddare, börjat använda ordet kränkt.
Ibland kan det för övrigt vara svårt att avgöra vem som är kränkt.
Nyligen kunde vi till exempel läsa om ett bråk i en skola i Skåne. En pojke i sjätteklass repade bänken ljudligt med sin linjal. Han vägrade sluta trots tillsägelser från läraren. Till slut drog läraren pojken ut ur klassrummet.
Pojken och föräldrarna begärde 15 000 kr i skadestånd eftersom de ansåg sig kränkta.
En inte alltför vågad gissning är nog att många menar att det snarare var läraren som var den kränkta.
Kränkt var också, föga förvånande, den person från Romska rådet som häromveckan inte fick äta sin hotellfrukost i Stockholm trots att hon var inbjuden av regeringen och bodde på hotellet.
Mer förvånande var att personalen, enligt hotellets tillförordnade vd, efteråt kände sig ”ledsna och kränkta”.
Det är möjligt att personalen var både förbannad och irriterad över den uppmärksamhet händelsen fick i media och bland politiker.
Men kränkt? Icke det, någonstans måste det gå en gräns.