”Je jetta ut å ler je nanting.” Mor Augustas ord, änka med sex ostyriga grabbar, ringde i den unge Verners öron. Skogsarbete tömde kroppen på ork, men fyllde ingen plånbok. Att smuggla cigaretter på 1920-talet gav inte bara mat för dagen, det var direkt lukrativt. Men långt ifrån riskfritt.
Sedan länsman kommit på smugglaren från Uttersjöbäcken fick han böter på 21 528 kronor, en summa som i dagens penningvärde motsvarar mer än en halv miljon kronor.
Verner Westman överklagade beslutet om böter, tog farväl av sin fästmö och lovade henne att vara tillbaka om fem år.
Amerika var drömlandet, men där var svårt att tälja guld. Barskrapad blev han, men det gick att via arbete få ihop den slant som behövdes för ett bättre liv. Väl hemma igen gifte han sig med Hilda , köpte in sig i Lövånger Trafik och blev busschaufför.
Verner Westman hade berättandes gåva och hans självupplevda skrönor lever vidare i folkmun: grisen i snön, bankuttaget på svettremmen eller skottet i pottan.
Författaren, brorsonen Ingemar, har ärvt berättartalangen och håller med en lätt penna läsupplevelsen vid liv. Det jag slås av i boken är den eviga drivkraften i att ”jetta ut.” I dag är Sverige drömlandet för de som söker sig hit.