Lofoten 20100706. Midnattsolen på sitt laveste skaper et vakkert lys i Lofoten Foto: Håkon Mosvold Larsen / Scanpix NORGE / SCANPIX / kod 20520
Luften vibrerar, asfalten steker ägg. Staden är full med människor som glömmer bort hur man klär sig på offentliga platser. Stranden är okej för bar överkropp, inte centrum. Värmen trycker på hjärnan, gör den trött och slö. Det händer att jag vill sova siesta. Men inte utan dåligt samvete. För likt alla västerbottningar vet jag att det gäller att ta vara på solen, på värmen. Snart är vi tillbaka i mörkret, kylan, insnöade. Så ut under klarblåa himlar bär det, inget annat skulle gå an. Havet är räddningen. Fläktarna från sjön. Att kunna dyka i bland vågorna. Jag tänker på dem utan bil. De som sitter fast i lägenheter under taknockar. De som i hettan slavar framför pizzaugnar. Jag tänker på ”Do the right thing”.
Är lite osäker om Spike Lee är ett geni, men det kanske inte spelar någon roll. Men hans mest klassiska film är i alla fall genialisk. Det är en dag när värmeböljan når sin kulmen, när allt går över styr. En italiensk-amerikansk pizzabagare tappar tålamodet med en ung, enerverande man med enorm ghettoblaster, som spelar för högt och utan att bry sig om andra. Rasmotsättningar och polisvåld. Allting i filmen vibrerar av hettan. Spike Lee har berättat hur de höll en tändare under linsen när de filmade, för att försöka få fram den känslan.
Intervjuad angående filmens 25-årsjubileum detta år, förklarade Lee för tidningen Rolling Stone hur han som New York-bo var medveten om hur värmen påverkade människor som satt fast i städer. Hur, när värmen steg över 35 grader, mordfrekvensen sköt genom taket, särskilt när det var i samband med en längre värmebölja. Detsamma gäller kvinnomisshandeln, eller ”domestic abuse”, som de kallar det i USA. Så vi vet väl, tyvärr, vad vi har att vänta. Det finns nämligen inte ett enda guldkantat moln på himlen.
Magnus Ericsson