June är 14 år och både hennes mamma och hennes pappa är revisorer och inte så mycket att räkna med, inte under skattesäsongen.
Och så har hon en storasyster som hon har starka, men komplicerade band till. Men framförallt har hon sin morbror Finn, eller snarare: hade. För ”Låt vargarna komma” utspelar sig under 80-talet och aids är en dödlig sjukdom som Finn, den hyllade konstnären, just avlidit i.
Carol Rifka Brunt berättar en udda kärlekshistoria, fast mellan vilka? June älskar och sörjer Finn för att han såg, förstod och engagerade sig i henne. Men Finn är ju död och kvar i hans lägenhet i New York finns Toby, hans pojkvän, som Junes familj hatar för att han - möjligen - smittade Finn. Kvar finns också den tavla av June och Greta, hennes syster, som må vara värd storkovan, men som resten av Junes familj inte vill befatta sig med.
Mellan June och Toby växer en relation fram, en som egentligen handlar om bådas kärlek till Finn. Och Greta blir allt mer obegriplig och mamman som bara ägnar sig åt siffror och betedde sig så underligt när hon och döttrarna besökte Finn under hans sista tid visar sig också ha ett förflutet som förklarar.
Låt vargarna komma berättar om en tid som inte är särskilt avlägsen. Men för 30 år sedan var hiv/aids sin tids ebola, en farsot utan bot. Påminnelsen kan vara nyttig och den berättelse Carol Rifka Brunt vävt ihop är skickligt ihopsatt och hjärtevärmande.
Olle Lundqvist