Ibland kan titeln vara tillräcklig för att väcka nyfikenhet på en bok. ”Var snäll mot djuren” är en sådan. Den tycks handla om en skilsmässa, och jag tänker att någon är ledsen och vill att den andra parten ska ta hand om några husdjur som han/hon känt sig tvungen att lämna.
Så är nu inte fallet. Den tredje parten är fyraåriga Anna. Det som trycker ner jagpersonen Karen är hur hon finner sig totalt förtvivlad med att tvingas se sig ha blivit en nutida varannanveckasmamma.
Väldigt lite sägs om hur kärleken övergick i tillståndet där hon begärde skilsmässa. Väldigt mycket kretsar kring följderna av detta beslut.
Efterhand framgår att skilsmässa är ett trauma som Karen redan gått igenom - som barn. Hennes egen mamma lever sedan många år ett, i dotterns ögon, patetiskt och förljuget liv som frånskild. Vilket blir närapå outhärdligt, när de båda kvinnorna ska försöka fira jul ensamma med varandra eftersom Annas pappa dragit vinstlotten/dottern efter skilsmässans lagstadgade regler.
Från att möjligen varit en alltför anpasslig mamma, har hon således försatt sig i den sedan gammalt än mer välbekanta rollen - det anpassliga barnets.
Låter det dystert? Yes, it is. Men också påfordrande. En påminnelse om hur lätt det är att slarva bort det vi håller allra viktigast, och hur svårt det kan vara att återfå balansen i en situation som i någon mening gör alla till förlorare.
Stefan Holmberg