Grafiska nedgraderingar i spel är ett fenomen som blivit allt vanligare. Det senaste exemplet är Ubisofts påkostade actionthriller Watch Dogs. Spelet hör till en av konsolgenerationens mest efterlängtade titlar, mycket tack vare den extremt imponerade demonstrationen från E3 2012. Jag minns den tydligt. Hur jag först trodde att det rörde sig om en förrenderad mellansekvens. Varje bildruta var proppad med avancerade ljuseffekter, dynamiska skuggor, sinnessjuk detaljrikedom och silkeslena animationer. Allt flöt på som i en välregisserad actionfilm. Det var rentav sinnessjukt snyggt och jag, liksom många andra, började salivera kraftigt vid tanken på att få lägga vantarna på det.
Nu - en vecka efter spelets release- cirkulerar flera Youtube-videos som visar hur den färdiga produkten inte alls är lika visuellt imponerande som demoversionen. Hur alltifrån ljuseffekter och texturer tagit ett rejält kliv tillbaka. Tyvärr är det inte första gången ett spel blir nedgraderat på det här sättet, och det kommer definitivt inte att vara den sista. Det hände med Halo 2. Det hände med Aliens Colonial Marines och Dark Souls II. Det kommer att hända igen.
Spelutvecklare visar ofta tidiga versioner av sina spel. Gärna lirar de på en maxpresterande PC och inte på konsolen som i slutändan ska driva spelet. Banan vi får se behöver inte ens vara en del av slutprodukten utan snarare en visualisering av vad utvecklaren vill (och tror sig) åstadkomma. De säljer med andra ord in löften: Såhär bra kan det bli.
Det är ett smutsigt sätt att marknadsföra sig på men genererar också massor av uppmärksamhet. Skulle spelet i slutändan inte hålla den grafiska standarden som utlovats så märker ju ändå inte publiken det förrän det är försent.
Carl Brännström