Andreas Norman. Foto: Albert Bonniers/Pressbild
Visst minns du tsunamin för snart tio år sedan, och där vår utrikesminister gick på teater i stället för att bry sig om de som behövde klartecken för att få undsätta alla nödställda svenska turister i Thailand?
Andreas Norman, då aspirant på diplomatutbildningen, har skrivit en bok om hur han kommer till Krabi på nyårsafton för att avlösa en utmattad kollega. På plats sugs han omedelbart in ett kaos med hundratals lik under snabb förruttnelse där det gäller att improvisera åtgärder alltmedan hans närmaste chef håller sig kvar inne på hotellet.
Efter en extrem vecka är Andreas Normans eget pass över. Han sover 20 timmar i sträck vid hemkomsten, har lukthallucinationer och svårt att vara fokuserad. Men vid den första större samlingen med UD:s personal hör han sig själv bryta rangordningen och bli den som först vågar protestera mot ministerns tillrättalagda beskrivning av vad som har uträttats.
Det här är en av de bästa böcker jag läst på mycket länge. Andreas Norman, som även skrivit en kriminalroman från den UD-miljö han blev kvar i tills för något år sedan, är en uppenbart begåvad och klarsynt person som kan återge både fakta som känslor mycket väl.
Kanske river boken upp gamla sår hos överlevande anhöriga. Men samtidigt känns den som en nödvändig påminnelse om att formella beslutsvägar ibland måste få vika för handlingskraft och vanligt bondförnuft.
Stefan Holmberg