I fredags var det Black friday. Till skillnad från i USA där invånarna går fullkomligt bärsärk inne på galleriorna och både knäar, skallar och trampar ner varandra i jakten på den där rabatterade Ipoden har högtiden aldrig riktigt fått fotfäste i Sverige. Tills nu. I år gjorde den nämligen en kraftig storoffensiv. Black friday låg på allas läppar. Natten till fredagen såg jag enorma köer ringla sig runt Arkaden i centrala Göteborg. Under fredagen strosade jag från Nordstan och upp mot Kungsportsplatsen och såg annonser överallt. Skyltfönster med gigantiska planscher som skrikbasunerade ut dagens chockbilliga priser. Folk i klungor, en ångande ormgrop som rörde sig upp och ner längst shoppingstråken med NK-påsar som bananklasar i nävarna.
2014 flyttade Black friday in på allvar i gamla Svea och fastän jag sett vissa konservativa Twitter-användare protestera mot ännu en amerikansk högtid och varna om konsumenthets, välkomnar jag den med öppna armar. För bortsett från ökad trängsel och en (förmodad) ökning av snatterifall ser jag inga problem alls i att vi börjar fira Black friday. Det handlar trots allt om lägre priser och en chans att göra riktiga fynd. Ingen tvingar dig att ge dig ut bland butikshyllorna och så länge det inte eskalerar till att folk börjar slåss om varorna är det bara roligt att Black friday får fotfäste. Som spelnörd är det dessutom extra trevligt. Elektronik- och spelbutikerna står gärna främst i ledet med prissänkningarna. I år kunde gemene gamer köpa nya releaser som "Far Cry 4", "Halo: The Master Chief Collection" och "Sunset Overdrive" för mindre än halva priset. Riktigt, riktigt trevligt. Jag taggar redan inför nästa år.
Carl Brännström