Det är Alan Banks och Annie Cabbot och det har det numera varit i 15 år och 15 böcker. Något par är de för tillfället inte, däremot har Banks mot alla odds – han är ju rebell! – befordrats till intendent. Tiderna förändras och i ”När musiken tystnar” tar Peter Robinson också fasta på aktuella samhällsproblem.
Främlingsfientlighet, segregation, grooming, kända mysgubbar som visar sig ha begått övergrepp mot minderåriga.
Danny Saxton är inte verklighetens Jimmy Savile, Gary Glitter eller Rolf Harris, men något i den stilen. En före detta smörsångare som blivit en bredare underhållare och oerhört populär. Nu är han 85 år och i det läget kontaktas Alan Banks av en kvinna, numera medelålders hyllad poet, som hävdar att hon som 14-åring blev våldtagen av Saxton. Det tycks hon inte vara ensam om.
Annie Cabbot, å sin sida, leder utredningen av mordet på en annan 14-åring, Mimsy Moffat, sprungen ur Yorkshires vita underklass. Det är socialrealism, pakistanier mot infödda fattigbritter och både spännande och otäckt. Naturligtvis vävs historierna också ihop med varandra och förresten finns det fortfarande känslor mellan Alan och Annie.
Jo, Peter Robinson är en driven berättare vars polishjältar är personligheter man fäst sig vid. Det hindrar inte att en roman som i vanlig ordning osar kvalitet hade blivit ännu bättre med en mindre utdragen upplösning.
Olle Lundqvist