Romaner som handlar om flykt och integration passar bra just nu, men i nästan alla tider har omständigheter utom den enskilda människans kontroll tvingat folk att fly för att rädda sig från våld, svält och andra hot.
Mellan åren 1975 och 1995 var det från Vietnam som många kom som båtflyktingar, bland dem fanns Kim Thúy som sedan blev både jurist och författare i Kanada. Med sina böcker ”Ru” (2011) och ”Man” (2013) har hon berättat om flykten och kampen för att läras sig språk och vanor i ett helt nytt samhälle utan att ge upp sin identitet. Den nya romanen ”Vi” bygger vidare på hennes upplevelser men handlar om en flicka, Bao Vi, och hennes familj i ett kolonialt Vietnam.
Det är hotet om sönernas krigstjänstgöring som får modern att genomföra flykten och de hamnar precis som Thúy i Kanada. Vietnamesisk kultur sprids av båtflyktingarna till många länder och förändras lite beroende på om de lever i Berlin eller Montreal.
Thúy skriver på ett vackert och enkelt språk och så att berättelsen på ett ödmjukt sätt bär fram Vis livs historia som samtidigt är en del av det vietnamesiska folkets. Ett extra plus vill jag ge till den fina formgivning i den här lilla boken som är bra, men inte lika stark som hennes första bok.
Maria Eriksson