Norska bandet Ulver bryter genrenormer sedan tjugofem år tillbaka. I början ett ondskefullt black metal-band. Snabbspola fram till idag och bandet liknar ett nedsvärtat syskon till Depeche Mode. Förvandlingen har gått stegvis, men aldrig känns onaturlig eller påklistrad. Detta är ett musikkollektiv som hela tiden letar, testar var gränsen finns och passerar den för att aldrig titta tillbaka eller känna ånger. Och att säga att detta en gång råbarkade gäng idag spelar pop känns därför, ja, helt rätt. "The Assassination of Julius Ceasar" består av låtar med hookar och melodier att döda för, utan att förlora den mörka suggestiva känslan som namnet Ulver ger sken av. Detta är pop som är så långt ifrån radiovänligt dravel som det går komma. Lyssna bara på hur de sista minuterna i nittiotalsflörtande "Rolling Stone" bygger upp en dissonant kakafoni utan att röra en min över hur märklig blandningen egentligen är. Det bara matar på helt utan nåd. Och plattans bästa spår, mörka "So falls the world", kan jag spela 100 gånger på rad utan att tröttna, och tempoväxlingen en bit in får mig att undra om vi äntligen hört en värdig arvtagare till kanadensiska "Skinny Puppy".
Dennis Fahlgren