Foto: Lars Pehrson / SvD / TT.
Franck är homosexuell och mobbad, Bille bor i husvagn och hennes familjeliv är kaos.
Nej, ingen av de båda huvudpersonerna i "Hjärtat i vår vänskap" har något vidare utgångsläge, men som titeln antyder: de blir ändå vänner.
Eller snarare: just därför.
Man skulle möjligen kunna påstå att Anna Gavalda kör en ny variant på samma tema, för handlade inte "Tillsammans är man mindre ensam" om ungefär samma sak? Strunt samma. "Hjärtat i vår vänskap" står bra på egna ben och har sin särprägel.
Det är Bille som berättar och hon gör det på trotsigt tonårsspråk som osar ilska, underlägsenhetskänslor och intelligens i en salig blandning. För om Franck är en begåvad estet är Billie både smart och streetsmart och stannar inte kvar där hon enligt formulär 1 A borde hamna. Visst, först tar hon den väg mot botten som tycks vara förutbestämd, men lyckligtvis har hon tillräckligt mycket livskraft och överlevnadsinstinkt för att vända kurvan långt uppåt, ändå tills hon är någon slags succé, fast en med outplånligt elände i ryggsäcken.
Men hur länge ska det dröja innan några grabbar klampar in på arenan och lägger beslag på platserna närmast Francks och Billies hjärtan?
Man kan aldrig veta och ska inte avslöja för mycket. Bara konstatera att Anna Gavalda har skrivit en liten (190 sidor) roman som har sitt motstånd i språket (talar franska ungdomar så där?), men ändå är lätt att tycka om.
Olle Lundqvist