Foto: THIBAULT CAMUS.
Milan Kundera, tjeckisk dissident, känd för bland annat bestsellern "Varats olidliga lätthet", är nu 86 år och lever sedan många år i Paris, där hans nya kortroman utspelar sig bland Luxembourgträdgårdens statyer av drottningar och berömda tänkare.
Romanens karaktärer är några medelålders män: Alain, Ramon, Charles och DAdelo. Handlingen är tunn och består av männens samtal och reflektioner samt ett cocktailparty. Det är en traditionell kulturmans tankar om den tid som är och vad som har betydelse i längden. Alain förundras över att kvinnors förförelsekraft som tidigare varit bröst, rumpa och lår, nu plötsligt blivit området mellan korta linnen och låga byxor – naveln. Vad säger det om vår tid?
Navelskådningen leder till tankar på navelsträngen, den som varje man har till sin mor. Charles, som fått Chrusjtjovs memoarer, får idén att göra den till en pjäs. Han fängslas av en anekdot om hur Stalin berättar en rolig jakthistoria för sina kamrater, som av förståeliga skäl inte tolkar det som humor och skrattar, utan blir upprörda för att han ljuger.
Eftersom världen inte går att förändra är det bara genom humorn, att inte ta världen på allvar, som man kan göra motstånd anser Kundera, som oroas av att humorn verkar ha förlorat sin kraft. "Obetydlighetens högtid" är en roman för den läsare som gillar filosofiska funderingar om livet och inte störs av författarens manliga blick.
Maria Eriksson