Tryggt, varmt och folkligt – så var årets Stadsfest

Årets festival bjöd på fina musikupplevelser, men också ett nytt område där scenen flyttats till Storgatan.

Foto: Maria Wallin

Karusellerna har monterats ner, dansgolven har tystnat och längs Storgatan hörs bilar istället för musik. Kvar finns konfetti inkilat mellan gatustenarna, någon ledsen heliumballong och många hesa Skellefteröster, som en påminnelse om folkfesten som kommit och gått.

Förra året fick vi uppleva en Stadsfest som skälvde, som vågade, och som överraskade med oväntade bokningen Rita Ora – en världsstjärna vars beats vi alla dansat till, men med ett namn som iallafall då inte var allmänt känt i de flesta Skelleftehem. 2017 var det Sebastian Ingrosso som stod för den internationella stjärnglansen och inför årets artistsläpp hängde frågan i luften: kommer Stadsfesten fortsätta på den inslagna vägen, med tunga namn som ingen förväntat sig? Riktigt så blev det inte i år. Årets line up var mjuk, trygg, folklig men – viktigt att påpeka – inte tråkig. Om det kändes smått surrealistiskt att Rita Ora klev ut från sitt privatplan på Skellefteå Airport för att sedan ställa sig på torget med ett helt följe av dansare, är känslan helt motsatt under årets sommarnätter. Det känns självklart, okomplicerat, som ett solklart soundtrack till Stadsfesten.

Peg Parnevik fick en ung publik med glitterkinder att sjunga om loafers, nya, relativt oetablerade artister som Shy Martin och Maja-Kristina fick testa sina vingar. Men de stora namnen stavades ändå Miriam Bryant, Dee Snider och såklart Veronica Maggio. Dee Snider fyllde den hårdare musikkvoten och bidrog med nostalgi och internationellt röj, men ändå är det Maggio som borde få titeln Stadsfestendrottning. Det var som att hon aldrig lämnat våra ljusa sommarnätter, som att stadsparkens fontän borde byta namn till Veronica i parken.

Båda stämningarna behövs – från den breda, folkliga till överraskningarna, ögonöppnarna. Även om ständigt aktuella artister som Veronica Maggio och Miriam Bryant gärna får återvända varje år hoppas jag på fler Rita Oras, Ingrossos och höjda ögonbryn i framtiden.

Bland de sex stora huvudakterna finns också ett tydligt mönster: fyra stycken är kvinnor, två är män. Vi har länge sett hur festivalscener främst varit en arena för män, men så ser det inte ut på årets Stadsfest. Det säger något om vilka som dominerar i musiksverige, och förhoppningsvis säger det också något om Stadsfestens jämställdhetstänk.

Med sina 26 år närmar sig Stadsfesten en av de äldre festivalerna i sin kaliber i Sverige, efter en festivaldöd som tog med sig många liknande arrangemang. Och därför är det extra spännande att följa med folkfesten in i framtiden.

När Norran sände live från området fick vi besök av en rörd Sean Banan, men också av festivalgeneralen Gunnar Karlsson. Och han hintade redan nu om att de hade spännande krokar ute inför nästa års festival. Förra året var Skellefteå nära på att få besök av Zara Larsson – jag hoppas på revansch 2020.