Foto: Maja Suslin/TT.
I 200 sidor är det mest sammanträden och allt är superhemligt, för nationen, inklusive kungen och drottningen, är hotad. Men sammanträden är det lika fullt av och säkerhetspolisen Lisa Mattei framställs ibland som lika övermänskligt duktig som Patricia Cornwells odrägliga hjältinna Kay Scarpetta, och Kays systerdotter. Bara det!
Och ingen Lars Martin Johansson och ingen Evert Bäckström.
I "Bombmakaren och hans kvinna" ser Leif GW Persson länge ut att vara på väg mot en dikeskörning. Och politiskt korrekt? Återhållsam? Knappast. Fienden är nämligen den islamistiska terrororganisationen Al-Shabaab och dess utsända en somalisk familj i Eskilstuna, inklusive den begåvade sonen som kunde ha blivit vad som helst men valde att utbilda sig till elektriker och konstruera bomber med sanslös sprängverkan.
Alla somalier i Sverige lär inte applådera.
Nå, Lisa Mattei är också människa med man, dotter och dåligt samvete, för att inte tala om en generaldirektör som Lars Martin Johansson hade lyft ut i öronen. Och där är han äntligen, GW:s superpolis. Över boken svävar plötsligt hans ande, och minsann: dyker inte också Bäckström, det lilla feta eländet, upp som hastigast.
Och efter 200 sidor återstår ändå 350 och nya stjärnpoliser äntrar scenen och med ens blir det ruggigt spännande, för det befarade var inte vad det syntes vara och Leif GW Persson är fortfarande en överdängare till polisromanförfattare.
Olle Lundqvist