Trästockfestivalen. Foto: Emilie Sjölund
Trästockfestivalen är tillbaka på rätt datum. Det känns tryggt. Och att korta festivalen med en dag, jag trycker gilla på det. Intensivt, visst, men med skicklig planering behöver ingen missa det som är värt att spana in.
För egen del kommer schemat vara späckat. Springa mellan alla scener, fota, lyssna, skapa mig en uppfattning, tänka, skriva. Pust. Intensivt kommer bara vara förnamnet. Och till råga på allt spelar jag dessutom med två band under festivalen. Ja, ni förstår kanske att det inte blir många lugna stunder. Men det är värt varje sekund. Och med Silvana Imams skarpa uppmaning "motherfuck allt!" ekande i bakhuvudet känns det lättare att mata sig igenom helgen.
Jag låter mig sällan påverkas, men en kommentar angående en rätt så frän sågning av ett stort internationellt hårdrocksband jag skrev för någon månad sedan ifrågasatte mitt språk och hur jag skrev om bandet i fråga. Även om kommentarförfattaren svävade ut en aning är jag inte sämre än att jag kan erkänna. Ja, det var faktiskt en usel recension fylld till bredden med överdrivna formuleringar. Men samtidigt står min åsikt oförändrat kvar. Det vill säga att skivan inte var något för mig.
För att återknyta till Trästockfestivalen ser jag fram emot arbetsbördan och att behålla skärpan under hela helgen. Att få tycka och formulera förhoppningsvis rättvisa och riktiga ordkombinationer om det jag ska titta på.
Tips då? Ja, jag tänker inte göra någon skamlös promotion för mina egna projekt här utan konstaterar utan omsvep att tidigare nämnda Silvana Imam och Spiders är de två akter som känns mest givna att spana in. Det bästa är nog dock att inte lita allt för mycket på mina ord. Titta istället själv, tänk efter och upplev det som känns mest intressant. Och glöm aldrig att en dålig spelning också är en spelning.
Dennis Fahlgren