Lasarettstrappan. Där Torbjörn Hedlunds debutbok börjar och där han sprang som åttaåring.
Han har aldrig varit någon man av stora ord, Torbjörn. Inte ens när vi spelade fotboll tillsammans i Skellefteå AIK på 1970-talet. Jodå, berättelser finns också från den tiden och Torbjörns minne är kristallklart.
Var hittar du detaljerna?
– De kommer så fort jag började skriva. Jag ville berätta om upplevelser och händelser som berört mig. Kanske kan de hjälpa andra? Kanske känner människor igen sig?
Hans starka upplevelser om hur barn och vuxna upplever sorg sammankopplas med Byskes dåvarande tandläkare Klaus Mangold och hans familj, delar av hans släkts dokument och memoarer.
– Jag har försökt att sammanväva våra familjers historia utifrån mina minnen. Vad hände i Sverige i lilla Tjärn, Byske, samtidigt som andra världskriget annalkades och pågick?, säger Torbjörn.
Klaus mor var judinna och hans far tysk läkare. Flera i deras släkt var judar gifta med tyskar, vilket var ett delikat dilemma i många situationer.
Som avslutning, för att kunna skriva epilogen, besökte Torbjörn staden Danzig, (Gdansk) i Polen.
– Tillsammans med min fru Solveig, Klaus dotter Gabriella och hennes dotter Emmelie reste vi till platser som jag nämnt i boken. En stark upplevelse, säger Torbjörn.
Här berättas om Hitler, om löss, tyfoidfeber, dysenteri och fläcktyfus. Och om ondska.
– Hur två kusiner av judisk börd kunde hamna som tandläkare i Byske respektive Burträsk skapade ytterligare bredd i historien, säger han.
Själva boksläppet sker i Brukskyrkan i Ursviken.
– Som 22-åring fick jag ett personligt möte med Jesus, säger han.
Torbjörns barnatro väcktes igen och idag är han en aktiv medlem i kyrkan.
– Men det här är inte direkt någon kristen bok, men den tar upp existentiella frågor, säger han.
Bo Fuhrman