Stor och stark. Tjuren Ferdinand har nu fått sin alldeles egen långfilm. Foto: Courtesy of Twentieth Century Fo.
Den så blomälskande Ferdinand tillhör mina stora favoriter bland Disneys figurer.
Den muskelstinna tjuren är kort och gott en pacifist i en värld fylld av dödande.
Som du säkert räknar ut är jag inte heller någon som tycker att tjurfäktning är värdigt oss människor. Något EU borde kunna förbjuda när de lägger sig i så mycket annat av mindre dignitet.
Däremot är jämförelsen med kortfilmen som visas på julafton oundviklig.
När nu handlingen dras ut till 1,5 timme från några minuter så är det mycket som måste fyllas ut.
Och därmed faller mycket av den fredsälskande historien och ersätts av det som barn numera verkar älska mest av allt - åtminstone om vi ska tro producenterna.
Jag tänker på galna bilfärder, snabba klipp och kommentarer som ska få oss medföljande vuxna att skratta.
Nu låter det kanske som att jag är helt igenom negativ och det är jag förstås inte.
Jag älskar fortfarande Ferdinand och hyllar hans förhållning till livet. Att du inte behöver slåss bara för att du är stor och stark.
Till historien har också tillförts en liten tjej som verkligen behandlar Ferdinand som ett husdjur.
Faktiskt rätt gulligt när de leker runt på den så blomstrande bondgården.
Men så blir förstås Ferdinand stucken av ett bi och hamnar på en avelsgård för tjurar som föds upp för att bli mördade av de så stolta matadorerna.
Där finns också några riktigt roliga karaktärer. Inte minst geten som gärna vill bli PT till Ferdinand.
Annars är min favoritscen en danstävling mellan gårdens hästar och Ferdinands vänner.
Det känns mycket sundare än att stångas med varandra.
Det är dessutom skickligt animerat och de svenska rösterna gör att även de mindre barnen kan följa med. Om de inte är för känsliga förstås. För det finns scener som är lite otäcka,
Min favoritscen en danstävling mellan gårdens hästar och Ferdinands vänner. Det känns mycket sundare än att stångas med varandra.