Att väckas av en varm, mojsig och fränt doftande spya är väl mysigt? Det är ett tydligt tecken på att det är februari och snart sportlov. Det är ett tydligt tecken på att det snart är vår. Man får se det positivt.
Det är lätt att dra referenserna mot "Exorcisten", "Monty Python’s" eller Peter Jackons "Braindead" och dess grovt gestaltade spyor på film. Men tänk istället på en snyggt placerad fontän i en Ester Williams koreograferad dans. Det är inte lätt men det går att tänka på en valfri first person shooter, som "Doom", "Call Of Duty" eller "Overwatch", när du springer med ditt barn mot toan medan denne hinner kaskadspy tre gånger på vägen ditt.
Oftast har din familj nyss hunnit hämta sig från influensan och tänker: det där var väl inte så farligt. Nästan lite mysigt att få vara sängliggande efter alla jul- och nyårsbestyr. Boom! Eller BLUÄRK! Vinterkräksjukan in your face… eller from some one elses face on your chest snarare.
Själv har jag inte spytt av sjukdom sedan barnsben. Peppar peppar ta i trä, spotta tre gånger och svinga en katt i svansen, eller vad man nu gör för tur. Det har bara inte blivit så. Det gör mig till en utmärkt kräkstorkare. Men få inga idéer nu, jag torkar bara min familjs kräks. Där går gräsen. Det är bara tillsammans med min familj som jag kan få den där musikalkänslan under en trippelkräksfontän. Kommer ni hem och spyr hos mig, eller jag hos er, då tänker nog både jag och ni på både "Braindead" och pestsmittade råttor. Vi är äckliga helt enkelt.
Vi får väl se. I år har vi hittills klarat oss hyffsat. Lillan drog en fontän igår. VAB idag. Jag kör en weekend-VAB för att inte smitta ner omgivningen. 48 timmar karantän. Hör ni det! Det är värt det. Tänk på era medmänniskor. Spraya inte jobbtoan med dina baciller. Kom inte nyspydd till festen. Ta det lugnt. Tvätta händerna. Spy och skit i hemmets lugna vrå. Tänd lite värmeljus. Njut. Eller nej, nu målade jag upp lite fel bild här på slutet, men ni fattar.
Ted Kjellsson