Foto: Jeanette Lövgren
Det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder. En klassiker. Men allvarligt talat april, det här känns som ett skämt. Vi bor i Sverige så man borde vara härdad. Man borde vara beredd, ändå blir vi lurade av aprilvädret varje år. Gång på gång. Hela tiden.
Glad i hågen engagerade jag mig i diverse vårsysslor som att byta till sommardäck, ta fram fotbollsmålen, pumpa cyklarna, pumpa bollarna samt plocka undan vinterkläder och vinterskor. Jag hade till och med börjat förnimma lukterna av våren. Lukten av upphettad asfalt. Lukten av dunstande regn. Men nä. Nej. Den gubben gick inte.
Det är som att man varje år försöker hjälpa våren att komma igång. Som om vi försöker knuffa igång en gammal 240 med ett gäng kompisar. Som att ljuga för sig själv. Det finns ett lite religöst skimmer över detta beteende. "Om våren ser att jag grillar, rensar rabatten och krattar undan löv, så borde hen förstå att det är dags. Våren är ju inte dum eller?". Sen kommer det ett snöoväder. Du blundar och släpper krattan. Faller på knä. Trädgårdens något geggiga yta gör att fukten tränger igenom knäna på dina jeans. En förnimmelse, av att det dröjer innan det blir dags för picknick, hinner passera hjärnbalken innan du utbrister något i stil med: "BUT WHYYYYYYYYYYYY?!"
Min mamma sa alltid: "Lita inte på våren! Den är lömsk".
Dessa ord ekar än idag i mitt inre som ett mantra. Trots detta så försöker jag trotsa och sticka upp mot våren. Men mamma får alltid rätt. Om du skulle våga gå med öppen sommarjacka och solbrillor ett par veckor för tidigt, då kan du ge dig fan på att du vaknar med en förkylning. Och just ett chicken run mot våren blir ju extra mycket sport i den landsända där vi bor. Vi har cirka två veckor vår innan det blir sommar. Fastnar du i din första vårallerginysning kan den vara över strax efter du torkat snoret ur mustaschen.
Det är inte lätt men vi älskar våren som man älskar ett busigt barn.
Ted Kjellsson