Vad blir ni rädda för? Hade ett monster suttit och gnagt på mina kalsonger i tvättstugan så skulle det såklart vara lite jobbigt, men jag hade nog betett sig som om det vore en stor spindel. Men hade det varit en helt vanlig 90-årig tant, tokspinnandes på sin spinnrock i samma tvättstuga, då hade jag nog skitit ner mig. Vanliga saker på fel plats är otäckt helt enkelt. Min häx- och tantskräck bottnar i en händelse från barndomen i Rävetofta.
Jag sov på nedervåningen som barn. Mellan mitt sovrum och toan fanns en lång korridor. Halvvägs till toan fanns ingången till husets groventré. Denna natt åskade det. Jag vaknade kissnödig och gjorde min långa nattvandring till toan som brukligt. Klockan var väl ca 02:00. Jag passerar grovköket och skymtar något i ögonvrån. Den kissnödige lille Ted fem år stannar till och backar tillbaka… försiktigt. Där i mörkret… i groventrén… ackompanjerad av åskans muller, står en gammal tant med en plåt nybakta bullar!
"V-v-v-v VILL DU HA?" frågar tanten med hetsig, grovt stammande röst.
Jag skrek tills mamma och pappa kom. Tanten var Anna-Greta Berglund, en sällskapssjuk äldre dam. Hon var extra sällskapssjuk vid åskoväder. Detta botade Anna-Greta genom att baka bullar och göra spontana hembesök oavsett timme på dygnet. Hon blev trygg av detta. Det blev inte jag.
Sedan dess låste vi dörren om nätterna i Rävetofta. Alla dörrar. Och fönster.
"Shining", "Mama", "The Ring", "The Grudge" är bra skräckisar. Första "Paranormal activity" är cool. "Blair Witch Project" var bra men tidens tand har gnagt hårt. Jag älskar "Evil Dead"-filmerna just för att det slaktas demon-häxor till höger och vänster. Kombinationen skräck och komedi är ofta lyckad. Tv-serieuppföljaren till "Evil dead", "Ash vs Evil Dead" är bra på det! Precis som föregångarna "Evil Dead" 2 och 3.