Vad har informationssamhället gett oss? Katter, till exempel.
Folk tror att en statsminister får en krona och en spira sen är det bara att peka så händer det saker. Man väljer en statsminister i en demokrati. En statsminister i en demokrati är inte en kung från sagan, eller en Gandalf med trollspö. Ordet minoritetsregering finns inte i folks begreppsvärld.
Sätt Gandalf, utan trollspö, med en massa människor, hober, dvärgar, alver och orcher i ett rum. Försök sen att få dem att komma överens. Där har du en minoritetsregering i en demokrati. Typ. Det finns folk som tror att jorden är platt som en pannkaka. Och nej, det är inte Staffan Westerbergs fel. Det är dumhet. Folk skyller sitt eget misslyckande på andra och pekar finger mot svaga grupper. Folk vill ha det som det var förr och röstar åt helvete. Men de kanske inte syftar på folkhemmet slog det mig. De kanske syftar på tiden före folkhemmet. Före arbetarna sa ifrån. När patron kunde slå sina anställda. När barnen fick stryk och kvinnorna inte fick rösta. Det var tider det, tänker man. För normalt funtad folk är det rimligt att du kan älska vem du vill och att alla är lika mycket värda. Men nu träffar man folk som tycker att kvinnor tar för sig för mycket. Är det rädslan att mista sin medfödda makt och rätt att dra snuskiga skämt på lunchrasten? Man stöter på folk som tycker att invandrare ska dumpas i Öresund! Sjukt. Sjukdomarna heter rasism, sexism och lathet. Botmedlet är kunskap.
Tyvärr kan man inte få kunskap som en spruta i skinkan. Den måste kan skaffa på annat sätt. Somligt folk orkar inte det. Jag trodde i min enfald att kommunikationssamhället skulle föra in oss i en era av förståelse. Istället får vi foliehattar, konspirationsteorier, fake news och katter. Katter är ok. Inte det andra.