DC har börjat pricka rätt med sina superhjältefilmer, menar Ted Kjellsson.
Efter att ha sett "Aquaman" på bio, och efter några mycket lovande Shazam-trailers, så märker man att DC och Warner Bros eventuellt börjat hitta rätt med sina superhjältefilmer. Nyckeln verkar vara regissörerna och låta dem göra sin grej. Om det så är space opera under vatten eller big med superkrafter, bara kör och släpp handbromsen. Allt behöver inte vara ”Snydermörkt". Ser även fram emot Jokern-filmen med Joaquin Phoenix, som verkar vara sjukt lovande.
På tv har DC redan utvecklat ett imponerade universum där Arrow (Gröna Pilen), Flash (Blixten), Supergirl (Stålflickan) och Legends of Tomorrow ingår. Coola crossovers med gästspel i varandras serier har fungerat i flera år och serierna verkar pågå ett bra tag till. Dessa titlar har dock varit barnvänliga och saknat det där coola som Marvels Netflix-serier har. Serien som ska ändra på det är tydligen "Titans". Titans bygger på serietidningen "Teen Titans" (kallades "Tonårsgänget" i svenska utgivningen) och har lyckats bygga en närmast skräckartad stämning med mycket blod och vuxenproblem, som säkert får "Flash"-publiken att både rodna och sätta i halsen. För oss insatta nördar är den fylld med cameos och easter eggs från serietidningarna, vilket höjer seriens tittvärde för mig.
Huvudpersonen är Robin, alias Dick Grayson, som tröttnat på att bekämpa brott med Batman. Man lyckas kritisera Batmans, eller snarare Bruce Waynes sätt att handskas med barn. Det är ingen lämplig miljö för ett fosterbarn att hamna i helt enkelt, och denna kontext fungerar sjukt bra som krydda och udda ingång i Batmans universum. På sin väg bort från livet med Batman möter han en rad unga personer, med speciella förmågor och problem, som tvingar Dick att ta det ansvar Bruce Wayne aldrig gjorde. Helt klart sevärd och ett bra komplement till det barnvänliga Flash-gänget och Wayne Manor har aldrig gestaltats snyggare.