Mikael Sol. Foto: Mattias Mattsson/ Egmont
Mikael Sols förra självbiografiska serieroman "Till alla jag legat med" slutade med att han efter självmordsförsök hamnade på psyket. Ett svårt relationsavslut tog Mikael till bristningsgränsen, och denna uppföljare handlar om hans väg tillbaka genom terapi och trevande försök till mer eller mindre seriösa relationer.
Till största delen är boken tecknad i en förrädiskt gullig stil. Trots det allvarliga ämnet är det roligt, delvis beroende på humorn som uppstår när oskyldiga seriefigurer säger och gör mindre trevliga saker. Ibland känns Mikael Sol som en opålitlig berättare, eftersom stilen gör att man ifrågasätter honom. Kan allt verkligen vara verklighetsbaserat, eller försöker han locka till skratt genom att överdriva? Distanserar han sig från händelserna med humorns hjälp?
Men i vissa särskilt känslostarka partier tar Mikael Sol bokstavligen av sig sin mask och tecknar i realistisk stil. Det är ett effektfullt grepp som ruskar om läsaren, och boken blir en fungerande helhet som faktiskt tjänar på de föregående humorinslagen. I slutändan är det inte skratten man minns mest.
Psykisk sjukdom och vägen till bättring behöver skildras och uppmärksammas. Det här är en bok som kan betyda något för många, och man kan bara hoppas att den når ut till de som behöver den mest. Man kan också hoppas att Mikael Sol snart färdigställer den avslutande delen i sin självbiografiska trilogi.
Andreas Eriksson