Suzanna Dilber. Foto: Håkan Larsson
I en sanslöst vacker men kärv miljö utspelar sig Suzanna Dilbers roman "Förlist". Caroline, gift med Adam, flyr en tung verklighet som hon inte orkar bära och isolerar sig i en stuga i Lofoten. Den ägs av Audun, tvillingbror till en kompis, Renate. Där stretar hon sig fram i snö och kyla, gråter, eldar, ältar och släpper ut sin ångest.
Berättelsen är långsam, vad hon bearbetar får inte läsaren veta förrän en bra bit in i boken. Hon är rädd, frossar i sin svaghet och orkar bara vara egoistisk. Minnen från uppväxten spökar, men den är inte det stora problemet.
Audun har 34 hundar i sitt hundspann och lever ett helt annat liv än bildredaktören Caroline. Han hoppas livnära sig på turism. Han är övergiven och sörjer över att han inte får träffa sina barn.
Det hela är vackert och sorgligt. Men till sist skymtar Caroline en spricka i mörkret, hon växer, bearbetar sin ångest och bestämmer sig för att ta tag i det hon har framför sig.
Parallellt skildras en helt annan historia, ett drama om två unga älskande i början av 1900-talet, vars lycka blir kortvarig. Caroline fängslas av deras öde och hallucinerar kring det ortsborna berättar.
Trots att boken handlar om svåra saker är det en förvånansvärt lättillgänglig roman. Caroline är mänsklig i sin svaghet och Suzanna Dilber beskriver karaktären med värme trots att hon avviker i en situation där man bara inte får tänka bara på sig själv.
Inger Lundqvist