Bäst. Will Smith som Deadshot och Margot Robbie som Harley Quinn är den största behållningen i "Suicide squad". Foto: Clay Enos.
Den skulle bli serieförlaget DC:s revansch efter filmflopparna ”Batman vs Superman” och ”Man of steel”. Men ”Suicide squad” är inte det filmfyrverkeri man hade hoppats på.
Den trailer som släpptes tidigare i år utlovade ett neonfärgat actionsspektakel, och visst får vi en och annan släng av det. Men som helhet lider ”Suicide squad” av ojämnt tempo, en lövtunn intrig och att filmens antihjältar tvingas slåss mot tramsiga motståndare.
Anslaget är åtminstone ambitiöst. Amanda Waller (Viola Davis), chef för en hemlig statlig säkerhetsbyrå, drar igång ett projekt som går ut på att skydda världen från särskilt svåra hot. ”Skyddet” består i ett gäng handplockade superskurkar – pedagogiskt presenterade med namn och tvivelaktiga meritlistor – under strikt övervakning av elitsoldaten Rick Flag (Joel Kinnaman, som gör det mesta av sin roll). En av dem, häxan Enchantress (Cara Delevigne), visar sig dock ha andra planer.
Sen går vi dessvärre snabbt vilse bland helikopterkrascher, utomjordiska varelser och en ganska oförklarligt uppkommen vortex av ondska som uppstår ovanför skyskraporna.
Vad som däremot snabbt blir tydligt är att filmens många antihjältar och den snåriga historien är för mycket för regissören David Ayer att hantera. Ett fåtal av rollfigurerna – Deadshoot (Will Smith), Harley Quinn (Margot Robbie), El Diablo (Jay Hernandez) – får utrymme nog att skapa engagemang, resten har bara enstaka repliker.
Undanskuffad blir till och med Jared Letos hajpade Joker. Leto gör rollfiguren till sin (även om Heath Ledgers tidigare Joker-tolkning uppenbarligen inspirerat), men har för begränsad tid på duken för att skaka upp tempot.
En handfull oneliners, kulsmattersymfonier och Margot Robbies sexy-crazy-chic-utstyrslar är ett helt party när man ser det i en två och en halv minut lång trailer. För två timmar på vita duken håller det inte.
Elin Dahlman/TT
Filmens många antihjältar och den snåriga historien är för mycket för regissören