Peter May. Foto: Geraint Lewis
I Peter Mays deckare som utspelar sig vid den skotska kusten känner man naturens makt. Nordanvinden piskar havet mot klapperstenarna, stränderna luktar av ruttnande tång och fukten kryper in överallt. Betande får och skriande måsar bryter stillheten i det primitiva landskapet.
Trilogins starka och dramatiska första del, "Svarthuset" presenterade huvudpersonen, poliskommissarien Fin Mcleod och hans hatkärlek till hembygden. Efter en separation och sonens död efter en trafikolycka återvänder han nu i "Lewismannen" till ön och dras in i förvecklingar kring ett hittat lik i en torvmosse. Relationen till ungdomskärleken Marsaili är känslig och att hennes nu demente far visar sig ha samma dna som den döde förbryllar. Problemet är att pappan inte haft några syskon. Vem är då mannen i mossen? Trots att Fin slutat som polis söker han som privatperson förklaringar i det förflutna och reser mellan de karga öarna. Spåren leder till ett barnhem som hårdhänt tuktade unga.
"Lewismannen" är fjärran från all action, det går njutbart långsamt. Fin vandrar mellan fisknät, fallfärdiga torp och fåordiga bybor och grubblar över sakernas tillstånd. Det är lugnt och mysigt i sökandet efter en förövare. Och relationen mellan honom och Marsaili är komplicerad.
Det känns bra att veta att det kommer en tredje del om människorna på Isle of Lewis, en av öarna i Yttre Hebriderna.
Inger Lundqvist