Jennifer Clements språk är koncist, konstaterande och rakt på sak. Det hon berättar är grymt och en nästan ofattbar kontrast till de nordiska, engelska och amerikanska romaner jag annars läser. I "En bön för de stulna" får vi historien om en mexikansk flickas uppväxt. Det som händer är hämtat ur verkligheten, ett hopkok av det mördare, fängslade kvinnor och narkotikahandlare berättat om sina liv.
Ladydi bor med sin mamma och liksom andra flickor i den lilla byn göms hon undan för att inte bli bortrövad och såld. Hennes hår hålls kort, tänderna sotas och när någon okänd nalkas dyker hon ner i en grop som grävts just för detta. Likafullt försvinner det flickor.
Hettan dallrar i luften, papayaträd, majsfält, kackerlackor och myror markerar den för oss exotiska miljön liksom skorpioner och doften av de giftmoln som ibland hamnar fel när flygplan ska bespruta opiumfälten. Männen lämnar byn och drar till USA, knarkhandeln är lukrativ. Kvinnorna blir kvar, en del av dem minns fortfarande hur man tillagar en leguan i avokadoblad. Laglöshet råder. Ladydi blir hämtad för att bli barnflicka och får en inblick i en helt annan värld.
Men i den fascinerande berättelsen om narkotikahandel, fattigdom och våld finns också kärlek och hopp.
Jennifer Clement växte upp i Mexico City och studerade i New York och Paris. Hon har tidigare skrivit både romaner och diktsamlingar.
Inger Lundqvist