Tillbaka. Spiderman är tillbaka på vita duken. Tom Holland spelar mannen bakom masken. Foto: Chuck Zlotnick.
Spindelmannen Peter Parker som yngre tonåring är förstås en kamp med både bovar och hormoner.
Det känns också som att regissören Jon Watts försökt förnya genren. Inte bara actionscener utan också en skildring av hur Peter Parkers skolliv artar sig.
För du kan säkert förstå hur det känns för en skoltrött 15-åring att hänga med i plugget när han bara längtar efter att dra på sig spindelmansdräkten.
Och dessutom blir förälskad i en av de populärare tjejerna på skolan i Queens, New York.
Jag kan förstås att superhjältefantasterna inte blir så betagna av just den delen.
Men eftersom filmen är drygt två timmar så finns det också utrymme för hisnande strider högt uppe i luften.
Samtidigt vill Peter till varje pris imponera på sin mentor Tony Stark även känd som Iron Man och medlem av Avengers.
Det betyder att han ger sig in i strider som han inte är riktigt mogen för. Och ibland sitter jag faktiskt och blir lite irriterad över att Peter Parker är så naiv. Även 15-åringar kan faktiskt tänka!
Tom Holland spelar Spiderman precis som i ”Captain America: Civil War”. Det är en charmig kille och han passar faktiskt betydligt bättre som blyg skolelev än som tuff brottsbekämpare.
Robert Downey Jr är också precis så där arrogant som bara han kan vara i rollen som Tony Stark.
Tjejerna får den här gången bara spela biroller. Jag hade gärna sett mycket mer av till exempel karaktären Michelle som spelas av Zendaya. Verkar vara en ung kvinna med mycket attityd i de få scener hon får vara med.
Däremot känns det som att the bad guys den här gången är lite menlösa. Inte ens Michael Keaton lyckas få fram den vresighet som han förmedlade i till exempel rollen som Batman.
Så jag kan tänka mig att räddningen för den här filmen publikmässigt är att det är satt en 11-årsgräns.
En charmig kille och han passar faktiskt betydligt bättre som blyg skolelev än som tuff brottsbekämpare.