Briljerade. Mattias Alkberg/Södra Sverige stod för en av årets bästa låtar. Foto: Pär Olofsson/Pressbild
Så vad har 2014 varit? Ytterligare ett skitår? Typ. Men då tänker jag i första hand på "Supervalåret 2014". Ett gigantiskt kliv bakåt tog vi, det svenska folket och framför allt våra folkvalda som plaskat mer obstinat och självupptaget småsint än någonsin i ankdammen som är svensk politik. Detta tog udden av ett annars inte helt värdelöst år trots allt.
Musiken har i och för sig varit ganska bra, i synnerhet den svenska. Inget direkt omvälvande, förutom möjligtvis Matti Alkbergs krönika där han dödförklarade popmusiken och krävde att genren skulle ha samma stöd som exempelvis jazzen. Nu unnar jag honom allt gott och gärna en konstnärslön dessutom, men hela resonemanget blir ångestfyllt för mig, åldersångest.
Årets låt...
Naturligtvis omöjligt att bara nämna en, så jag får slänga ur mig ett par stycken. "Nöff Nöff"med tidigare nämnda Alkberg och hans Södra Sverige, ett tarvligt punklångfinger. "Knäpper mina fingrar", remixen av Linda Piras kioskvältare är på något vis majestätisk. Lorentz "Visa mig vägen", riktigt jäkla bra skit. Hedersomnämnanden till Kitoks "Paradise Jokkmokk", Treasureseasons "The city"och Jonas Lundqvists briljanta "Lyft och försvinn".
Årets tv...
Tv-serierna som tippat världen på huvudet har kanske inte heller funnits där i år. Det skulle möjligtvis vara John Olivers "Last week tonight". Den har lagt ribban för vad en satirisk nyhetsshow kan vara och dessutom visat att man visst kan ha en naiv, världsförbättrande agenda och ändå vara rolig.
Årets live...
Har bara sett det på Youtube, men Future Islands framförande av "Seasons (Waiting on you)"hos David Letterman är bland det mest omtumlande som setts på många år. Sedan så var Amasonpå Trästockfestivalen något som jag gärna unnat en bättre tid och en större publik. Har sagt det förut och säger det igen, Amasons Amanda Hollingby Matsson är Sveriges bästa sångare, alla kategorier.
Årets förhoppning...
Att mitt land fortsatt kommer att vara en fyr i det humanitära mörkret som är Fästning Europa och inte ett land som enbart sträcker ut sin hand till ett stopp för världens utsatta och svaga.
Magnus Ericsson