Den går om! En bekant fras från barndomen? Det där insisterandet på att man skall få ytterligare en chans när något misslyckats. En straffspark, en bana i Super Mario – den typen av grej. Det är naturligtvis inte okej, men i barndomen finns det armbågsutrymmet. Hur skulle man annars bli bättre på något? I vuxenlivet förväntas man tydligen kunna sin grej och andra chanser är väsentligt färre och längre emellan. Jag har semester just nu, men jag skulle gärna vilja att den gick om; att jag fick en andra chans. Vädret har varit dåligt av bibliska proportioner och barnen har legat i feber. Hela mitt väsen skriker: den går om!
Samma sak hörs från Grekland, men inte lika tyst. Den går om, den där statsskulden. Samtidigt sitter vi här i norra Europa och skakar oförstående på huvudet. Ni är väl inte barn heller? Något som vi i norra EU helt tydligt ändå ansåg, då vi inte gav dem tillåtelsen att trycka upp eurosedlar av högre värde själva. Sådant sköts av de vuxna i Tyskland och kidsen nere i värmen får minsann snällt be om lov om vi skall flyga in några cash till dem. Men det kommer vi såklart inte göra. Inte som de lever rövare och håller på. Dags att växa upp.
Just som jag skriver detta, bryter en solstrimma igenom det massiva täcke av regnmoln som bombarderat norra Västerbotten skoningslöst under veckan. Det är lite som ett hån. Min app som visar bilder från samma dag men tillbaka i tiden, hånar mig med bilder av sandstränder som bränner fötterna på den långsamme fotgängaren. I någon slags lutheransk tradition kommer nu eländet tillbaka och biter oss i röven. Vi som blivit högfärdiga av de två föregående somrarna, vi påminns nu hur man alltid skall förutsätta att allt kommer gå åt helsicke. Man ska inte hoppas och drömma. För det kommer alltid en sommar som denna. Greksommaren.
Magnus Ericsson