I 13 år har musiken genomsyrat Eric Östlunds liv. Grunden lades i kulturföreningen Mullberget för att sedan mynna ut i allt från att spela med Chicagojazzen till egna släpp på Skellefteskivbolaget Periferin.
– Jag vet faktiskt inte hur mycket jag släppt under Periferin-tiden, för mycket skulle jag tro, säger han.
Från postrock via synth har han nu landat i hiphopen. Under namnet Kang-Kahn har Eric Östlund släppt en ep med fem spår.
– Det är smutsig instrumental hiphop med elektroniska inslag, och en del samplade grejer. Tidigare höll jag mest på med synth, och det märks nog lite i hiphopen också, säger han.
För några år sedan köpte han en billig sampler – något som kan liknas vid en ministudio – och började experimentera med ljud och beats.
– Först handlade det mycket om att sampla lite längre delar från andra, men sedan blev det mer mitt eget. Det finns en del välbekanta referenser där, för den som lyssnar uppmärksamt.
Influenserna stavas amerikansk, klassisk hiphop. Det är allt från Wu Tang Clan till J Dilla, och andra rappare från östkusten. Bland tonerna finns också filmvärldens största skräcködla närvarande.
– Det är något med amerikanska actionfilmer där de pratar på ett speciellt sätt, det låter så löjligt. Jag har plockat en del från gamla, dubbade Godzilla-filmer, bara för att det känns roligt.
Soloprojektet har resulterat i ett tidigare album och några singlar.
– För mig handlar det egentligen främst om att det är kul, det är något speciellt med att jobba med beats och försöka få till det rätta gunget. Om det bara finns en enda som gillar det jag gör, så är jag nöjd, säger Eric Östlund.