Foto: Lars Pehrson / SvD / TT.
Läste "Vattenmelonen". Läste "En oväntad semester". Det var strax före millennieskiftet och Marian Keyes hade just fått sitt genombrott. Hon skrev om hjärta och smärta, men hon skrev smart, vasst och roligt. Även chick lit har sina stjärnor.
Två böcker fick räcka. För mig, alltså. Men inte för Marian Keyes som skrivit 14 romaner som sålts i 15 miljoner exemplar och säkert gjort henne oändligt rikare än vad hon blivit om hon jobbat som den jurist hon i grunden är.
Och plötsligt blir jag åter nyfiken och läser "Kvinnan som stal mitt liv".
Här möter vi Stella, hemmafru i 35-årsåldern med opålitlig make, två barn och ett trist kosmetologjobb. Hur kul är brasilianska vaxningar?
Emellertid krockar hon nästan med en stilig men argsint karl och sedan blir hon sjuk och förlamad och gissa vem som visar sig vara hennes neurolog. Och först är hon sur på honom, men han visar sig vara en ängel och när han masserar hennes tår känns det inte bara i tårna.
Sent omsider släpper förlamningen, men mer må icke avslöjas. Inte annat än att Marian Keyes fortfarande är smart och vass och rolig och inledningsvis överraskar en hel del. Men det handlar fortfarande om hjärta och smärta och efter några hundra sidor halkar storyn in på genrens svårundvikliga räls och min reflexion är att Marian Keyes å ena sidan skulle kunna skriva en långt bättre bok, men å den andra knappast ser anledning göra det, för snart är hon väl uppe i 16 miljoner exemplar.
Olle Lundqvist