Romain Puértolas. Foto: Éric Clément
Providence är 35 år och 7 månader och brevbärare i Paris. Men hennes blindtarm avlägsnas i Marrakech och på sjukhuset där träffar hon Zahera som har cystisk fibros. Och ljuv musik uppstår.
Zahera är nämligen en liten flicka och Providence längtar efter barn. Problemet är inte brist på potentiella fäder, för när de ser Providence tappar de flesta män hakan. Men efter en canceroperation kan hon inte längre bli biologisk mamma.
"Den lilla flickan som svalde ett moln lika stort som Eiffeltornet" är Romain Puértolas uppföljare till debutsuccén "Den fantastiska berättelsen om fakiren som fastnade i ett IKEA-skåp". Någon mer än jag som tycker att det gått inflation i boktitlar med "som" i mitten? Men strunt i det: berättelsen om Providence som faktiskt får tillåtelse att adoptera Zahera upphäver naturlagarna, för just när den blivande mamman ska hämta sin blivande dotter driver ett askmoln från Island (någon som minns?) in över Frankrike och lamslår flygtrafiken.
Zahera kippar efter andan. Alltså måste Povidence lära sig flyga av egen kraft.
Omöjligt? Inte i den här romanen som man antingen slänger åt sidan eller fastnar för. Beroende på läsarens tycke och smak, talar den hejdlöst flödande fantasin och berättargrepp som inte brukar höra hemma i svensk, amerikansk eller brittisk litteratur antingen för eller emot boken. Men ingen kan förneka att boken är rolig och när jag väl kom in i den blev den mer än så.
Gripande, inte minst.
Olle Lundqvist