Skapare. Berit Vikund var en av de som startade det feministiska serienÀtverket Dotterbolaget. Foto: Maria Wallin.
Berit Viklund skyndar över Stationsgatan, alldeles nyss hemkommen till staden dÀr hon Àr uppvuxen. Hon berÀttar att hon Àr pÄ en blixtvisit, snart Àr hon pÄ vÀg tillbaka till Stockholm och jobbet som biblioteksassistent.
â Det hĂ€nder mycket i SkellefteĂ„s kulturliv just nu, det Ă€r otroligt roligt. Jag kommer ihĂ„g hur jag under min gymnasietid hĂ€ngde mycket pĂ„ teatern, museet och biblioteket, sĂ€ger hon samtidigt som hon öppnar dörren till kafĂ©et och slĂ„r sig ned med en kopp kaffe.
Att hennes namn nu kommer att finnas med pÄ en av bokryggarna i Stadsbiblioteket beskriver hon som overkligt.
â Det Ă€r vĂ€ldigt nervöst, men ocksĂ„ vĂ€ldigt roligt sĂ„klart. Nu nĂ€r boken Ă€r klar kĂ€nner jag Ă€ndĂ„ att det blev himla bra, sĂ€ger Berit och ler.
"KaninhÄlet" Àr ett seriealbum pÄ 193 sidor. Det Àr hennes stora kÀrlek och hjÀrtebarn, ett projekt som hon hÄllit pÄ med i tvÄ Är.
â Det Ă€r utmanande att jobba med ett lĂ€ngre, kreativt projekt. Du möter ett visst motstĂ„nd inifrĂ„n dig sjĂ€lv dĂ€r du börjar tvivla pĂ„ det du gör och kanske mĂ„ lite sĂ€mre. Men min bok behandlar ett tungt Ă€mne, och det Ă€r nĂ„got jag lutat mig mot. En del i att jag har mĂ„tt lite dĂ„ligt Ă€r pĂ„ grund av det helt enkelt.
Boken börjar rosaskimrande, glimrande, glatt och med förÀlskelseglasögon som lÀgger en pirrig filt över tillvaron och serierutorna. Sakta men sÀkert förÀndras nÄgot och de varma orden utbyts med kontroll, manipulation och övergrepp. Den stÀller frÄgor om var grÀnser gÄr, övertramp i en parrelation och vad konsekvenserna blir.
â Det Ă€r lĂ„ngt ifrĂ„n ett ovanligt förhĂ„llande, tvĂ€rtom Ă€r det hĂ€r erfarenheter mĂ„nga tjejer bĂ€r pĂ„. Det Ă€r sĂ„ viktigt att prata om, för att kunna förĂ€ndra och för att de som utsĂ€tts ska kĂ€nna att de inte Ă€r ensamma.
Att bli förĂ€lskad gĂ„r att likna med hur Alice följer efter den vita kaninen, och hamnar i ett underland dĂ€r allt Ă€r förvridet â ibland vackert, ibland den totala motsatsen.
â Att hamna i ett kaninhĂ„l, det tycker jag Ă€r en vĂ€ldigt bra beskrivning av att vara kĂ€r. Det kan vara fantastiskt dĂ€r nere, men det kan ocksĂ„ bli instĂ€ngt och framförallt Ă€r det vĂ€ldigt svĂ„rt att ta sig upp igen.
Att det vanliga, destruktiva förhÄllandet skulle skildras i serieform var sjÀlvklart. NÀr Berit gick gymnasiet i SkellefteÄ började hon lÀmna in skrivuppgifter bestÄende av serierutor och nÀr hon tog studenten flyttade hon söderut för att gÄ pÄ serieskola.
â Serier Ă€r min livslĂ„nga kĂ€rlek, sĂ„ Ă€r det bara. Det Ă€r en vĂ€ldigt tillĂ„tande konstform, jag fĂ„r vara rolig, allvarlig och skildra kĂ€nslor pĂ„ ett vĂ€ldigt levande sĂ€tt.
Estetiken bestÄr av fartiga linjer och klassiska seriekÀnslor.
â För mig Ă€r serier en fantastisk korsning mellan litteratur och konst.
Serier har blivit ett allt mer vanligt inslag i den politiska debatten och en rad kvinnliga tecknare har satt tonen med sina knivskarpa, feministiska serierutor. NĂ€r Berit först föll för seriekonsten sĂ„g det inte ut sĂ„ â och hon bestĂ€mde för att försöka förĂ€ndra.
â Man blev ifrĂ„gasatt, inte tagen pĂ„ allvar. Det hĂ€r var 2005 och kvinnor som tecknade serier gavs inte alls samma plats, det var vĂ€ldigt mansdominerat. SĂ„ vi var ett gĂ€ng som sa "dĂ„ struntar vi vĂ€l i dem".
Det var födseln av det kvinno- och transseparatistiska serienÀtverket Dotterbolaget. PÄ mÄnga sÀtt möjliggjorde det ocksÄ starten för den politiska seriesatir dÀr ickemÀn spelar huvudroll. NÀtverket skapade professionella band mellan serietecknare och Àr fortfarande en stark röst i seriesamhÀllet. Bland medlemmarna finns allt frÄn Ellen Ekman bakom Lilla Berlin till Sara Granér och Elin Lucassi.
â Det startade i Malmö och har nu spridit sig. Jag Ă€r glad att jag var en del av det och byggde upp nĂ„got sĂ„ viktigt.
Ideologin som genomsyrar Dotterbolaget Àr ocksÄ i allra högsta grad nÀrvarande i "KaninhÄlet". Idén till albumet föddes nÀr hashtagen #prataomdet började fylla vÄra sociala medier. Plötsligt pratade kvinnor och ickemÀn om sexuella övergrepp pÄ ett sÀtt som inte gjorts tidigare.
â Det Ă€r ett livsviktigt samtal. Jag kĂ€nde direkt att det var nu eller aldrig, jag var tvungen att skapa "KaninhĂ„let". PĂ„ mĂ„nga sĂ€tt handlar den om att fĂ„ fatt pĂ„ en himmelsk vrede, att fĂ„ igĂ„ng en diskussion men framförallt vara ett stöd till de som drabbats.
För mig Àr serier en fantastisk korsning mellan litteratur och konst.
PÄ besök. "NÀr jag kommer hem till SkellefteÄ brukar jag alltid försöka besöka de kulturinstitutioner som format mig", sÀger Berit Viklund. Foto: Maria Wallin.